Ett par nya bröst, tack.

Bea: – Kan någon av er tänka er att göra en skönhetsoperation?
E1, C, J (i mun på varandra): – Ja!
Bea: – Vad skulle ni göra då?
C: – Tuttar!
J: – En bröstförminskning.
E1: – Jag vet inte exakt. Fettsugning kanske?
E2: – Jag skulle byta ut alla mina tänder mot trätänder.

Så lät det för några timmar sen när jag åt söndagsmiddag med fyra tjejkompisar. Alla skrattade såklart åt det där med trätänder, men om man funderar på vad som faktiskt kom fram så är det väl ändå ganska sorgligt? Att tre av oss fem kan tänka sig att lägga sig under kniven – helt utan anledning.

Jag dömer ingen enskild människa som bestämmer sig för att svänga förbi Akademikliniken för att fixa till sitt yttre, men jag dömer ut vårt samhälle som hetsar folk till att göra det. Ungefär på samma sätt som att ingen blir arg på ett hyperaktivt barn med ADHD, men man måste säga ifrån när man tycker att hela samhället lider av ADHD.

Jag tycker att plastikoperationer kan vara jättebra. Hade jag fått bröstcancer och opererat bort ett bröst eller båda hade jag blivit överlycklig för nya, om jag råkar ut för en hemsk olycka vill jag såklart att en plastikkirurg återskapar så mycket som möjligt och säg att jag skulle gått ner 50 kilo och hade lös hud överallt som gav mig eksem – räkna med att jag hade ringt Jan Jernbeck jag också.

Däremot blir jag lite ledsen av att kvinnor i medelåldern injicerar botox för att få bort rynkorna och lyfter pannan och ögonlocken. Jag förstår argument som att man gör det för att man vill se lika pigg ut som man känner sig men det är sjukt att rynkor automatiskt ska förknippas med att man är trött, gammal och ute ur leken. Men det som gör mig riktigt ledsen det är unga tjejers vilja att operera sig. Ett alltid lika aktuellt ämne, inte minst nu när bloggerskan Kissie nyligen förstorat brösten och på köpet fick en miljon (!) besökare på sin blogg. I kretsar där jag umgås är det inget konstigt med att skönhetsoperera sig, det är ungefär lika uppseendeväckande som att man använder ägg i en omelett. Varför är det ingen som reagerar på att unga tjejer utsätter sig för risker och betalar tusentals kronor för att sövas ner och få silikoninlägg? Varför är det normalt? För att många män uppskattar det, förstås.

För ungefär ett år sen såg jag ut ungefär så här (med lite proffshjälp):

Foto: Pavel Maira

Då fick jag ett mejl av företaget Q-med där de erbjöd mig att testa Macrolane mot att jag skrev om det i min dåvarande blogg på Stureplan.se. Jag svarade att jag tycker att jag är fin som jag är och aldrig skulle vilja uppmana mina läsare att göra något sånt. Det blev både artiklar och för en tid sedan även ett tv-inslag i Aktuellt. Jag har också pratat om min syn på operationer i radiokanalen NRJ med följd av att en massa unga (opererade) tjejer ringde in och var riktigt förbannade på mig. De hatade nog mig en smula, till och med.

Men titta på bilden där ovanför. Ser det ut som en tjej som skulle behöva lite hjälp för att få större bröst, plutigare läppar och en rejäl injektionsomgång mot celluliter? Nej. Ändå erbjöds jag medlet. Ändå hade kirurger mer än gärna injicerat en massa skit i min kropp. Jan Jernbeck hade antagligen inte sagt nej till att operera mig.

Jag inser att jag kommer att behöva utveckla mitt resonemang (fastän jag redan skrivit en halv uppsats) eftersom folk alltid blir sura när jag säger det här och inte ens försöker förstå vad jag vill förmedla. Men ärligt talat tjejer. Ni opererar er inte för er egen skull. Ni opererar er för att ni lever i ett sjukt samhälle. Ni kommer inte bli lyckligare med stora bröst (de kommer bara ge er ont i ryggen och problem att hitta bh:ar och kläder som sitter snyggt). Är ni bara attention seekers har ni kanske hittat ett bra sätt. Men de killar som kommer uppmärksamma er är såna killar ni inte vill släpa hem till föräldrarna.

Till sist. Jag är inte heller osmittad av samhällets skönhetssjukdom. Jag har intervjuat kändisar som fått hylla botox i mina texter och jag har varit med och jobbat med programmet ”Plastikkirurgerna”i Tv4+, som blev mest uppmärksammat för att Anna Book visade brösten för hela svenska folket. Jag tycker att Sveriges mest kända plastikkirurg Jan Jernbeck är trevlig. Jag är inte oskyldig. Men jag har i alla fall reflekterat kring skönhetshysterin. Hoppas du också fått dig en tankeställare nu.

Arga? Kom igen, hit me!

/Bea

Kommentarer

4 svar

  1. Det är väldigt intressant att även killar blivit drabbade av denna skönhetshysteri. Häromdagen hörde jag ett gäng 12åringar som pratade om att BLEKA SINA TÄNDER??? Kom igen, man är 12 år och ska redan börja göra skönhetsingrepp som faktiskt SLITER på kroppen? Att bleka sina tänder sliter ju faktiskt på tänderna och vilken normal 12åring behöver det egentligen?

  2. Mmm helt klart! Men jag vet inte riktigt var efterfrågan av plastik finns? Jag vill inte tro att män/killar uppskattar det alls mer än dom där första minuterna när någon uppenbart plastikopererat placeras framför en och man får en behagad känsla av eventuell möjlighet till sex? (som killar får automatiskt och omedvetet när vi ser tjejer som visar att hon vill paras eller få någon form av uppmärksamhet utöver det vanliga.)

    Jag vet inte många killar som går igång på plastik. Jag skulle utan att trampa på någons tår våga påstå att tjejer stressar tjejer, Tjejer som tex Kissie som får likasinnade småtjejer att vilja hitta sig ”själva”. Den målgruppen tjejer är förhoppningsvis inte ledande och eventuellt ett utdöende koncept från tidigt 2000-tal. Big Brother generationen.

    Jag ska inte ljuga, jag är utseendefixerad. Men på en ”sund” nivå. Silikonbröst faller inte under kategorin attraktiv, inte botox-pannor eller restylane-läppar heller, snarare tvärtom, det faller under den där ”humor”-sexuella nivån, den som får killar med dålig relation till mamma att kalla tjejer för horor å se tjejer som objekt ”Asså tänker du bara på sex ella’? Ja tyvärr Liselott, dina 80 DD bröst och ankläppar för mina tankar ditåt, sorry älskling, stoppar du om ungarna ikväll?”. Man kan inte fuska sig till självkänsla, och att grupptrycks-operera sig löser ingenting, det är ju som att stämpla osäkerhet i pannan på sig själv. Vilket handikapp i dejting-djungeln, då lockar man till sig Kåkfarar-Jocke som slår sin tjej med ett värme-element för att hon tycker Zac Efron är skitsygg i Disneys senaste tonårsrulle. Jocke är förövrigt själv så pumpad med anabola att han missar att hans viktigaste kroppsdelar börjar ge vika och att hans finnar å hemorojder numera kan kallas bölder.

    Skönhet kommer inte inifrån 2010, men om man tror att det kommer ifrån att byta näsa (Jag kan aldrig se skillnad på före å efter bilder) så är man ju ute å cyklar. Vafan hände med smink å snygga kläder? Nya roll-on foundationen var ju förfan Kissies räddning? Att slippa ta av en 5 cm ojämn lermask dagligen måste ju vara en befrielse för huden och för självförtroendet? Nej men skämt å sido, att operera brösten vid cancer, helt förståeligt, att operera dom som teen innan man ens är 100% är ju lika mkt rop på hjälp som att skära sig i armarna. utseende-emo. Det finns ju ingen mall för vad som är snyggt och ingen är snyggare än sin egen uppfattning av jag. En dålig personlighet ”blir” ful. Det finns ett ord som heter ”ful-snygg” men det finns inget som heter ”Snygg-ful” man kan alltså alltid bara bli bättre. Retuscherar man sina egna bilder (i paint) har man förmodligen inte världens självkänsla och att inspireras av en sådan person är ju tragiskt, å är man över 20 nästintill patetiskt. Alla har ju nåt extra, det låter som en klyscha men det är faktiskt sant.

    Desperationen att få dela på den sexuella uppmärksamheten drabbar ju alla, tom en stenhård dörrvakt som Fadde. Men ärligt, rynkor är inte ens en defekt, och kan inte klassas som ”fult”. Isåfall var Astrid Lindgren å ”modellen” på filmjölks-paketen den mest ohyggliga varelse ever to walk the earth lixom.. Skönhetsideal är som mode, det förändras, så att låsa sig fast vid en tidsepoks ideal är som att vilja bli en pensionär 2040-talets människor kan säga ”nej men man såg ut sådär förr, alla gjorde det, det ansågs som snyggt.” Halsringar i Afrika, baby-shoes i Asien, korsett-midja med förminskad bröstkorg etc etc. ”Men det var ju snyggt DÅ å vi lever faktiskt i nuet” Nej om vi levde i nuet skulle operationer vara det sista på våra önskelistor eftersom vi skulle vara upptagna med att uppskatta. (å i min fantasi ha djuriskt sex å dricka sprit, men hey jag har alltid varit lite av en drömmare.)

  3. Jag blir så glad över att en ung kvinna som har en plats i livet som gör att hon kan påverka andra, tar ställning som du har gjort. Jag har aldrig förstått varför normalsnygga människor opererar sig. Min uppfattning är, att du har en kropp, sköt om den så gott du kan. Är du frisk, så märks det på din utstrålning, och om din kropp mår bra, så gör oftast själen det också.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.