Jag ler när jag går till jobbet. Gör du?

Ska inte nämna att det var -22 grader när jag gick till jobbet i dag. Och att jag tyckte om det. Och att SL tog mig från dörr till dörr endast 5 minuter långsammare än vanligt. För det var ju surkärring jag skulle bli den här veckan. Har dock svårt att väcka liv i argnerven när jag är så glad som jag är i dag. I dag blev det nämligen officiellt att jag har börjat på tidningen S (Amelia Adamos nyaste verk). I min värld har jag gått från ett drömjobb till ett annat – hur ska jag kunna vara något annat än glad?

Så här såg det ut på Dagens Media i dag. (Kan glatt avslöja att Måns Zelmerlöw hörde av sig och frågade hur han skulle tolka det där, haha.)

Men alla tjejer ler inte när de går till jobbet. När jag nyligen gjorde min C-uppsats på journalistutbildningen skrev jag om hur unga tjejer inom handeln har det på arbetsmarknaden. Kan kort konstatera att jobba i butik är en kvinnofälla. Man jobbar på timmar som gör att det är omöjligt att klara av dagislämningar själv, man får stå ut med kunder som kastar galgar och blir sura om de är för tjocka för något plagg och man får en lön man inte kan leva på. Ett kort utdrag ur min uppsats:

I de affärer som har flest manliga anställda är det i genomsnitt högre löner och högre procent heltidsanställningar. Inom bygghandeln är manlig arbetskraft mest vanlig och tre fjärdedelar är heltidsanställda. Skohandeln är en starkt kvinnodominerad sektor och där har bara en fjärdedel av alla anställda en heltidsanställning. De män som jobbar inom skohandeln har en betydligt större andel av heltidsanställningarna än kvinnorna.”

Personal på Handels berättade att även företeelser som inte syns i statistiken är bättre i butiker där det jobbar flest män. Planeringen, till exempel. Det går tydligen utmärkt att lägga scheman i affärer som Stadium och Elgiganten i god tid men på Zara blir man i värsta fall bestraffad på ett eller annat sätt om man insisterar att vara ledig på sin lediga dag. Jag intervjuade tjejer som både jobbar och har jobbat på Zara på olika positioner och jag har hört såna skräckhistorier att jag inte förstår hur de stod – och i vissa fall – står ut. Bestraffningarna kan vara alltifrån att man tas ur träningsprogram för att växa inom företaget till att man blir uppsagd. Behöver jag säga att jag aldrig skulle shoppa loss på Zara?

Det är sjukt att vi har det så här i Sverige år 2010. Det är självklart bra att vi kvinnor får vara med på arbetsmarknaden (det är inte en självklarhet i alla länder) men vi får inte göra oss den björntjänsten att vi springer dubbelt så fort som männen på arbetsgolvet för hälften så mycket pengar och är mindre fackligt anslutna och rädda för att säga ifrån. Vi måste spela på samma villkor.

Jag är uppvuxen med min mamma som kallade huset vi bodde i för ”feministfästet”. Även om hon sa det mest på skämt har det nog format mig mer än jag har förstått. Det är jag glad för. Tack mamma.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.