Meny
Jag har alltid gillat att fixa och dona så att alla runtomkring mig ska må bra. Jag har ju dessutom alltid älskat att sjunga och förmedla något. Gissa om glädjen var stor när jag insåg att genom att göra det roligaste jag visste, nämligen att sjunga och skriva musik inte bara gladde mig själv utan även min publik. Några år senare blev jag varse att folk tom ville betala mig för att jag skulle sjunga för dem. Det var då ( nåja inte utan en hel del vånda och en massa kluriga omständigheter runtomkring innan jag vågade ta steget förstås) jag sade upp mig från mitt jobb som redigerare och kastade mig ut i det okända. Jag startade mitt första företag till omgivningens stora förtret! Inte av elakhet utan mest av omtanke, för hur i hela friden trodde jag att jag skulle kunna livnära mig och min familj på att sjunga?!
I Sundsvall dessutom!
Detta var 1999 och det har ju funkat i mer än 10 år nu! Men inte utan hårt arbete kan jag lova!
Ni ska få lyssna på låten jag skrev då. Den heter ”Lever idag”http://www.myspace.com/fellbrinklindh
Nu sitter jag och plockar fram lite material till morgondagen när jag och Chris Lindh ska underhålla på en företagsfest i Våningen. Vi får väl se hur det blir med pilotstrejken om han hinner hit eller inte!
I julas när Chris var gästartist i min showgrupp Stars 4 U passade vi på att skriva musik ihop när vi fick tid över. Det resulterade bland annat i låten ”Då vet jag” som du också kan lyssna på i länken ovan. Han skriver sin musik och jag min , men så har vi också några låtar ihop. Av den anledningen fick vi idén att sätta ihop ett kompband som kan kompa oss båda nu i sommar. Arrangören får alltså två akter för i princip priset av en:)
Jag kom precis tillbaka från en skön (nåja) massage, där jag fick veta att varenda muskel är spänd som en fiolsträng! ”Som att massera ett bord” sa tjejen.
Ja det är ju inte varje dag man blir jämförd med ett bord!
Men en fara med att inte se nån skillnad mellan fritid och jobb, vilket såklart är ganska lätt hänt när man jobbar med det roligaste man vet, är att man aldrig slappnar av helt. I egenskap av ambassadör för kvinnliga företagare brukar jag försöka inspirera tjejer att börja med att fundera på vad de tycker är roligt och vad de är duktiga på för att sedan försöka omvandla det till en företagsidé. Annars tror jag det är svårt att orka driva ett företag. Men som sagt det är en fara med det också!
Igår hade jag ca 100 ungdomar som går ut gymnasiet nu i veckan i Våningen. De åt en avslutningslunch tillsammans med sina lärare och de var så fina och underbara allihop! Jag blir tårögd bara jag tänker på dem! Jag kan inte låta bli att fundera på allt de har framför sig, på gott och på ont. Jag erkänner att jag skulle vilja ta allihop i min famn och säga att allt kommer att bli bra!
Häromdagen hade jag flera andra avgångsklasser som åt middag med sina lärare och vi tjöt allihop! Både lärare, elever och personal i Våningen. Mest rörande var en elev som klev upp på scenen och tackade lärarna för dessa år när han äntligen fick känna sig omtyckt och att han dög som han var. Under hela sin uppväxt hade han fått höra motsatsen.
Visst är det fantastiskt med lärare som orkar engagera sig, ge av sig själva och kanske faktiskt bara tycka om sina elever, vilket kan räcka långt!
Nu ska jag ringa min syster och kolla om jag kan få gå på hennes barns skolavslutning så att jag får höra Den blomstertid nu kommer i slutet av veckan. Mina barn är ju så stora att för dem är det ingen riktig avslutning längre, till mammas förtret. Det är med blandade känslor jag hör den låten då jag vet att jag kommer att gråta floder. Tacka vet jag solglasögon!
Ha en härlig tisdag
Kram Susanne
