Meny
Då:
Efter den pinsamma stunden i studion med Tommy Körberg och Ola Håkansson gick färden vidare till en restaurang i närheten av Centralstation där man satt i små bås och åt.
Jag mådde pyton och ville bara komma till den där studion där jag skulle få provsjunga. Istället var jag tvungen att sitta på en restaurang med Silly Plutt.
Han frågade tusen frågor, en hel del obehagliga typ om jag hade pojkvän och hur många jag haft osv. Sen började han kommentera mitt utseende. Han var inte nöjd med mina tänder och inte med mina naglar heller. Men det var ju inga större svårigheter att få detta fixat! Vi skulle åka till USA och åtgärda dessa ”problem” så snart som möjligt!
Jag ville bara kräkas och åka hem. Förstod ju att detta var en märklig bransch och en konstig typ som jag var i händerna på. Timmarna gick och det började bli kväll. Skulle vi åka till studion/kontoret ikväll? Jag började oroa mig för att vi skulle hamna där själva, eller fanns det personal där även på kvällen?
När vi till slut kom dit så fanns en tjej kvar och jag andades ut.
Vi gick in på hans kontor som om jag inte minns fel gick helt i vitt.
Jag hade en superslimmad klänning i ett sånt där bubbeltyg som var populärt på 80-talet, med en oversize kavaj utanpå.
Jag darrade av nervositet när han sa att jag skulle ställa mig upp och ta av kavajen. Vad skulle han säga sen? Att jag skulle ta av mig resten av kläderna också eller…
Han bad mig snurra runt så han kunde beskåda mig från alla vinklar och det enda jag kunde tänka var ”snälla låt mig få åka hem, jag ska aldrig sjunga mer och jag älskar mitt jobb på resebyrån”. Hans kommentar var att jag var lite för rund om baken, men det var inte heller några problem för det kunde han hypnotisera bort!!!
Jag bad att få låna toaletten och då insåg jag att vi var ensamma kvar på kontoret.
Hur skulle jag ta mig ur detta?
Jag visste inte ens var jag var, han skulle stå för boende och resan hem. Tanken på att smita och ringa hem till mina föräldrar och be dem boka rum och resan hem slog mig, men det kändes så förnedrande att behöva erkänna att denna otroliga chans som jag fått och som alla var så glada för hemma, egentligen var som ett stort skämt. Men varför just jag? Varför i hela friden ringde han upp mig? Hade han hört mig sjunga eller…
Jag gick in på hans kontor igen med tunga steg.
Då började nästa process!
Men det tar vi imorgon.
Nu:
Jag började dagen med att snabbhandla ingredienser för att kunna tillverka snittar för att 200 sommarlovs-sugna ungdomar skulle ha nåt att smaska på. Jag hann precis färdigt tills det var dags att servera dem. Puh! Sen fortsatte dagen med kontorsjobb och planering inför nästa vecka. Hann också stuva in ett snabbt möte hos revisorn för att skriva på lite papper. När jag kom hem insåg jag att gräsmattan växer fort!!! Snabbt fram med gräsklipparen eftersom det tydligen ska regna i helgen.
Jag älskar att klippa gräs! Motion, doften av nyklippt gräs, en hel timme där man hinner tänka på allt möjligt utan att bli störd och så ser man resultatet på en gång. Underbart! Dessutom fick jag syn på min rabarberplanta som bara längtar efter att få bli plockad. Förra sommaren serverade vi en väldigt smaskig drink i Våningen som vi gjorde på mina rabarber blandat med rom. Låter kanske konstigt men var supergott. Ska ta reda på receptet för det har jag glömt så kanske ni kan få det imorgon!
Tänk att jag inte har fått höra Den blomstertid nu kommer på hela dagen! Ska baske mig leta rätt på en skön version i min ensamhet ikväll då barnen är på varsitt håll och mannen på Sweden rock.
Då kan man ju gråta bäst man vill också, utan solglasögon.
Ha en skön fredagkväll.
Kram Susanne
