Tolerans på hög nivå!

För en tid sedan fick jag frågan av en representant från Sundsvalls kommun som gjorde en undersökning vad olika personer i Sundsvall tyckte om vår stad och hur vi trivdes. Hon berättade även om en annan undersökning som gick ut på att mäta toleransnivån i olika kommuner i vårt vackra land. Toleransnivån kunde nämligen direkt relateras hur bra staden mådde. Dvs en hög toleransnivå mot tex konstnärer, musiker, homosexuella mfl- alltså alla vi som kanske sticker ut lite på ett eller annat sätt- betyder en mer välmående stad och såklart motsatsen med en låg toleransnivå.

Därför tycker jag att det är intressant att berätta om  samtal som jag har haft med flera av mina kollegor i musikbranschen på sistone och alla vi som är föräldrar och arbetar med underhållning har exakt samma tråkiga erfarenheter kring föräldraskap – arbete-utomståendes åsikter!

Alla har vi så klart vänner med “riktiga” jobb som inte kan förstå hur vi med “låtsasjobb” kan välja detta yrke och samtidigt ha familj och barn!
Jag har fått slängt i ansiktet av vänner att jag ska ge upp allt jag har jobbat för , för att jag “faktiskt har en familj att tänka på”, eller kommentarer som “vart tog den ödmjuka lilla mamman vägen” osv.
Även om jag förstår att det kan ha med avundsjuka att göra så känns det väldigt tråkigt att behöva försvara sitt yrkesval.

Både manliga och kvinnliga kollegor har berättat att de råkat ut för samma sak, men mest kvinnorna så klart. Kommentarerna kommer dessutom oftast från kvinnor som menar att vi inte träffar och tar hand om våra barn, utan bara satsar på karriären.

Kastar knivar!
Oj, oj, oj om de bara ville vara med och se hur vi alla lever!
Eftersom vi oftast har lite udda arbetstider så kan vi anpassa våra jobb efter våra barns väl och ve, vilket såklart inte är lika lätt när man har fasta arbetstider.

Vi kan ofta vara hemma och lediga när barnen kommer hem från skolan, jobbar ofta när barnen sover och träffar förmodligen våra barn mer än många av dem som kastar knivar!

Anton och Viktor, mina älskade barn:)

 

Men det som jag tror är allra viktigast är att vi kan visa våra barn att vi jobbar med nånting som vi brinner för, nåt som vi älskar, nåt som gör att vi mår bra! Jag tror att barn mår väldigt bra av att växa upp med glada föräldrar som är tillfreds med sig själva! Under perioder när man är mindre lycklig, vilket såklart hör livet till, känner i alla fall jag att jag kan prata med våra barn om att det just nu är en jobbig period, eller en period med ovanligt mycket jobb som gör att vi inte ses lika mycket som vanligt! Barn har inte svårt att sätta sig in i olika situationer bara man tar sig tid att förklara. Dessutom är det värre att försöka låtsas som att allt är toppen om det inte är det. Sånt känner barn ändå!

Jag tycker att jag är en bra förebild och förälder när jag kommer hem från tex en konsert och sprudlar av energi och får berätta om en lyckad kväll, eller får berätta hur lycklig jag känner mig när jag har stått i studion och sjungit in nån av mina låtar eller när jag kan berätta att någon blev väldigt glad för nånting som jag har gjort för dem under en konsert eller på en fest.

Lika bra förälder känner jag mig som när jag nån gång berättar att jag är trött och less för att nånting inte känns bra, men att jag inte kan stanna hemma och tjura för det. Har man tagit på sig ett uppdrag är det ju bara att slutföra det på bästa sätt.

Livet är inte rosenrött för nån och jag tror att det är lika bra att barn får lära sig att man då och då stöter på motgångar och hinder, och att man måste hitta vägar för att ta sig förbi dessa!
Jag tror att det är väldigt viktigt att visa våra barn och ungdomar att man har ett eget ansvar för sitt liv. Trivs man inte med sitt jobb eller nånting annat får man ju försöka göra nåt åt det, eller hur!

Jag vet att det kan låta så provocerande lätt när man säger det, och jag kommer ihåg hur fruktansvärt jobbigt det var innan jag visste hur jag skulle göra när jag mådde dåligt och innan jag vågade ta steget och bryta upp och säga upp mig från ett fast jobb för att kasta mig ut i ovissheten! Men jag har inte ångrat mig en sekund, än så länge, för ingen av oss vet ju vilka vändningar livet kan ta. Bara att det oftast är upp till oss själva att suga ut det gottaste av det liv vi har fått:)

Stor kram till alla “konstiga”, men en lika stor kram till alla “normala”. Vi behövs allihop!

Lyssna gärna på några smakprov på mina barnlåtar som jag skrev när barnen var små HÄR

Susanne

Kommentarer

Ett svar

  1. Jag kan inte påstå att jag känner dig, men jag har fått uppfattningen av dig att du är en otroligt kärleksfull och ödmjuk person som vill alla väl och jag tvivlar inte en sekund på att du är en bra förälder. Det är helt fel att dra alla över en kam. Det finns säkert de med liknande yrke som inte tar hand om sina barn på “rätt” sätt, men det finns det säkerligen inom alla yrkesgrupper. Jag är i alla fall tacksam för dina ord. Det är mer än vad mina föräldrar givit mig på mycket länge… Kram Helena

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.