Idag har jag gjort en neuropsykiatrisk testning på en kvinna med ett aktivt drogmissbruk. Hon befinner sig på avgiftning för sitt amfetaminmissbruk, är bostadslös, har inget jobb, har inga pengar, men mår som en prinsessa. Hon är KÄR!
Jag fascineras över vilken otrolig kraft och läkande effekt kärleken har. Bättre än alla andra mediciner jag stött på:) Kankse är det inte så konstigt med tanke på vad kärleken gör med oss:
“Noradrenalin och dopamin påverkar lustcentrum i hjärnan, dessa två signalsubstanser samverkar med naturliga amfetaminliknande substans i hjärnan som heter fenyletylamin som frisätts när vi är förälskade”
ur Kärlekens Kemi av Julius Fast
ämnet gör andhämtningen och pulsen snabbare och får oss att känna ett lyckorus och en sorts behaglig aggressivitet. Vi blir modigare och får ibland en påverkad sömn och matlust.
Wow!
leve kärleken!
/Gabriella