Meny
AV CAMILLA
En av de bästa sakerna med den svenska sommaren är mediernas ”nyhetstorka”. Då brukar det bli plats för lite mer tidskrävande reportage som inte alltid bara rapporterar senaste nytt. Detta är Svenska Dagbladets utmärkta serie om den svenska vården ett lysande exempel på. Orättvisorna i vården är som den värsta rysare. Fast här är det verklighet till 100 procent. Alla får inte samma vård idag. Din inkomst, ditt kön, din ålder och din bostadsort spelar stor roll… Inte minst inom den palliativa vården, den i livets slutskede, kunde vi läsa om i veckan. Överläkare Greger Fransson i Kalmar för bok över hur vår palliativa vård fungerar och det är verkligen bedrövlig läsning. Vi har idag ingen grundläggande smärtlindrande vård för alla. Av de omkring 75 000 som dör helt väntat varje år av sina sjukdomar är det bara en tredjedel som ens får frågan omde känner av någon smärta! De som jobbar med människor i livets slutskede vid Varbergs palliativa team, (Halland har bäst sådan i landet), menar att den vanliga vården ofta säger att man inte kan göra mer. MEN DET GÅR ALLTID ATT GÖRA MER, konstaterar teamet i Varberg. Med omvårdnad, mediciner, kuratorer och sjukgymnastik kan man miska såväl smärta som oro och ångest.
Som alltid blir slutsatsen att patienter och anhöriga måste ställa mer krav. En för många orimlig uppgift när man är ensam och dödssjuk eller som nära anhörig mentalt uppfylld av ens kära situation. Vem ska ställa dessa krav? När man drabbas kan det vara för sent.
I år är det valår. Ut och ställ krav på dina politiker. Skriv insändare, mejla, gå på torgmöten, lyssna till debatter, läs tidningar och fundera över vad du tycker och vad som borde göras. Framför din åsikt. Det går att förändra. Sjuka, gamla och även barn kommer så lätt bort i den dagliga ruschen. Men vi kommer alla att bli gamla. Och många av oss även sjuka
