Midfulnessretreat

För några helger sedan var jag på mindfulnessretreat ledd av läkare Ola Schenström. Vi var ett 30 tal personer från hela Sverige som samlats en helg för att möta oss själva.

Vi har alla våra egna sätt att komma till ro på. Inget är bättre eller sämre, så länge det fungerar. Mindfulness är min väg.

När jag sitter och sluter ögonen och följer min andning och bara är,  infinner sig lugnet. Likt ett grumligt glas vatten som blir klart om det bara får stå, blir mitt sinne rent och fritt från vardagens brus och tankarna blir klara. Jag kan observera mina tankar och känslor och genom att inta en accepterande, ickevärderande hållning blir jag fri. Fri från kampen om att må eller känna eller tänka någonting annat än det jag faktiskt gör i stunden. Allt är ok.

När jag ser verkligheten precis som den är, med alla dess sidor och otydligheter kan jag därefter göra medvetna val. Kanske är de inte alltid ”rätt” om det nu finns rätt och fel? men jag kan stå för mina handlingar och förklara för mig själv och andra varför jag gjort som jag gjort.

Vardagen är fylld av saker som vill ha vår uppmärksamhet. Det kan vara en telefon som ringer, barn som ropar, post som vill bli öppnad och det är en konst att välja vad som ska prioriteras. För mig är mindfulness ett sätt att komma tillbaka till mig själv när uppmärksamheten dragit iväg. Ett sätt att hålla fokus och hålla min plan  efter mina högst personliga värderingar.

När jag tränar och gyminstruktören ropar tänk på din core, då känner jag ungefär samma sak rent fysiskt som jag känner av mindfulness psykiskt. En känsla av värdig hållning, stabilitet och kontroll.

Min intention är att försöka vara mindful så ofta jag bara kan.

/Gabriella