En bra historia tål att granskas!

Jag och Lennox. Rhodos juli-10

Jag får frågan att blogga här i tre dagar och blir naturligtvis överförjust. Jag, som alltid blir tillfrågad att blogga om cancer, ser min chans att få dryfta helt andra saker. Men så blir det naturligvis inte. Inte ens i detta första inlägg kan jag låta bli att brinna för min hjärtefråga.

Det är oktober. Den mest rosa av alla månader och vid det här laget har det väl inte undgått någon att kampen mot bröstcancer oförtutet går vidare?  Många som drabbas av bröstcancer är unga mammor som aldrig kommer att få se sina telningar växa upp. Få följa dem på vägen och hjälpa dem ut i livet på sina första stapplande steg. All cancerforskning  är oerhört viktig. Hur ska vi annars komma till bukt med våt tids största farsot?

Just nu intervjuar jag de nominerade mammorna i Årets Hjälte-mama tävling. Det är fantastiska, berörande historier som tangerar såväl cancer som sprudlande åttabarnsmammor. Jag älskar dessa möten. Att få ta del av en historia som får mig att uppskatta och inse värdet av att få leva, att få vara här och pussa min femåring godnatt. Snusa i den smala nacken och tycka att Gud är god. Trots allt. För dessa berättelser lär oss hela tiden att leva så rätt som möjligt. Och att vara tacksam för det liv vi har. Fånga dagen må låta oerhört pretentiöst men bör appliceras på varje vaken minut.