Sopsortering

Sopsortering

I vårt hus har en massa sopkärl samlats. Sopstationen har plötsligt vuxit och blivit dubbelt så stor. Plötsligt kändes sophanteringen besvärlig. Ytterligare ett dåligt samvete. Ytterligare en sak som jag känner att jag inte mäktar med.

Häromdagen tog jag och barnen ett rejält grepp på projekt sopsortering. Vi gick ned till sopkärlen och antecknade vad det stod på dem. (mitt minne är så kort så det var bäst med penna och papper) Efter att vi hade antecknat ned Tidningspapper, Metall, Kartonger, Plast, Batterier, Tidningar, Färgat glas, Ofärgat glas, så gick vi upp och ordnade motsvarande plats i lägenheten.

Jag och barnen gjorde i ordning små kärl. I vårt trånga kök så undrade var vi skulle sortera allt. Emma målade små färgglada skyltar.

Nu har vi sopsorterat i två veckor. Och det som förvånar oss är att vi tycker att det är så kul. Det är faktiskt jätteroligt. Dessutom känner vi oss så nyttiga. Barnen tycker att det är urkul att vara engagerade så med lätta steg springer de nu ner och hjälper mig att tömma soporna också.

Vill uppmana alla till att sopsortera! Emma sprang nyss glatt ut med soporna. En granne hjälpte henne att nå upp till sopkärlen.

PS. Nu låter det som mina barn är underbara jämt, det stämmer inte. Kycklingen som Arvid lagade var inte genomstekt, så Arvid och Emma vaknade och mådde jättedåligt idag. De struntade i mina förmaningar att inte äta rosa kyckling.

De var ensamma en liten stund på förmiddagen eftersom de mådde dåligt av kycklingen. Efter ett tag får jag samtala av Emma. –Mamma, Arvid försöker strypa mig!! Jag fick snabbt kasta mig hem och gjuta lugn…