Meny
Jo jag vet.
Gårdagens inlägg blev som en krönika.
Uppmanarn. Det är jag det.
Men jag har lovat mig själv att försöka påverka människor runt omkring mig på ett positivt sätt.
Men utan att propagera.
Ni vet, vägleda och låta människor fatta sina egna beslut och följa sin egen väg.
Det där som typ endast Gandhi och Moder Teresa har lyckats med.
Sitter just nu på tåget till Karlstad hemifrån mig.
Jag bor alltså ute på landet i ett hus ensam.
Parentes. Ett hus som just nu, by the way, fäller snö som en orm som ömsar skinn.
Det uppstår ett jag-är-livrädd-i-tio-sekunder-chock-tillstånd varje gång snön rasar. Parentes.
Det sköna är att det känns lite som att pendla från Vällingby in till stan. Inte med pendeln utan med buss och tunnelbana så det drar ut på tiden lite. Ibland har vi lika moderna tåg som Stockholm också.
Inte idag.
Jag börjar om.
Jag sitter på tåget på väg till Radiohuset där jag idag ska redigera en intervjuserie jag jobbar med.
Idén var att intervjua spännande värmlänningar som av olika anledningar valt att flytta till Stockholm för att leva sina liv där.
Innan jul fick jag äran att träffa fem otroligt spännande människor och komma in i deras liv.
Eller vad sags om en kostnär som fick göra Louvren I höstas, en journalist som var producent för 22-nyheterna med Lasse Bengtsson, en dansare och koreograf som direct efter gymnasiet fick turnera med en av Rysslands största artister, Fairtrades nästa, unga, generalsekreterare och prinsen och prinsessans sekreterare.
Jag lärde mig så mycket under de dagar jag intervjuade.
Vem skulle inte göra det som blir insläppt i andras hem och i deras liv och familj?
Min pojkvän konstaterade (citerade) att jag hade träffat “den skönaste människan” efter varje intervju.
Och det var sant.
Jag var hög.
Hög på livet I allmänhet men också på deras liv.
Och framför allt att jag fick äran att följa deras liv och deras givmildhet att berätta om sina liv och dela med sig av sina erfareneter.
Hälsa kan ju vara så mycket.
Hälsa kan till exempel vara att följa någon annans liv för en stund. Intressera sig för en annan människa och försöka lyssna på vad denna människa säger, egentligen.
Uppmaning 2 (jo, det kan komma fler såna):
Fråga en människa idag några fler frågor än bara hur vädret är och vad han/hon tyckte om nya Let’s Dance.
Intressera dig för människan bakom attityden och de moderitkiga, eller inte moderiktiga, kläderna.
Låt mig veta vad som hände.
Och det är här I avslutandet av dagens blogginlägg jag hoppas att jag har väglett någon själ att fatta sina egna beslut och följa sin egen väg.
Ni vet.
Som Gandhi och Moder Teresa.
Fast undertecknad heter iNA.
