Meny
Foto: Alexander Pilh
Jag fotograferas för tidningen SOLO. Det handlar om att vara stolt över sin kropp, sina ärr efter canceroperationer och det får mig osökt att tänka på vad som egentligen är Summan av en människa? Är det handlingarna hon gör? Eller är det kanske skinnet hon bor i? Värderas hon utifrån status som arbete, boplats, ålder, kön och etnisitet. Hur många bilar hon kör och var hon åker på semester. Eller är Summan av en människa vikten av organ. Tarmar, lever, vätska och skelett?
Jag hoppas på att Summan av en människa är det hon åstadkommer. Det hon ger tillbaka i form av goda energier, bra karma, påverkan och minnen. Att de, efter att vi dör, lever kvar hos de våra. Att en doft kan påminna om mig i det mest oväntade ögonblick. Att Lennox ansiktsuttryck i några sekunder kan likna mina. Kanske väljer han omedvetet val i livet som jag lyckas påverkan i min frånvaro. Att en plats, en situation eller en låt kan få mina nära och kära att slungas tillbaka i tanken, om så bara för några minuter.
Allra helst vill jag förstår åstakomma dessa känslor medan jag lever. Jag är en egenkär jävel. Jag vill precis som de flesta levande varelserna bli struken medhårs. Ofta och länge. Och framför allt vill jag att min uppfattning av Summan av en människa ska delas och förvaltas av min son. Det vore något. Då har jag verkligen uppnått det optimala med livet. Att förmedla mina avtryck vare sig jag lever eller inte.
