Mitt roligaste

Idag ska jag göra det roligaste jag vet, lira! Giga, showa, sjunga och spela på min cello. Vi, jag och min vän och parhäst Lise ska förgylla kvällen för ett hundratal gäster på temat Kärlek, Amore, Löööööv. Vi har en ganska så utstakad plan för kvällens framträdande men allt är inte lagt, det finns några andningshål där vi kan improvisera om andan faller på.

”Har du jobbat med något annat tidigare?” var det en bekant som frågade mig härom dan. – Jo visst har jag gjort det, svarade jag lite ursäktande och lite för snabbt. För när jag sen tänkte efter så insåg jag att, Nja jag har ju haft lite sommarjobb och kortare inhopp på så kallade ”vanliga jobb”. Men jag har aldrig haft nån fast anställning eller jobbat mer än några månader i sträck och det har alltid skett parallellt med mitt
musicerande.

Jaha, då har jag alltså frilansat och varit ”egen” i, få se nu… 20 år. Hurra!!! Jag har alltså haft privilegiet att få göra det jag är bäst på och det som jag tycker bäst om i 20 år. Då kan jag nog våga vila lite på lagrarna nu och inte vara så orolig för att hjulen ska stanna bara för att jag sitter ner på ändan en liten stund. Eller, som en annan person i min omgivning mycket klokt frågade, när jag uttryckte en stress över framtiden.

– Du har väl tänkt fortsätta spela efter 65?

– Ja, svarade jag

– Ja men, varför är det då så brottom med allting då?