Vi tröttnar fortare på saker sägs det, vår otålighet blir större och större och vi har inte tid med sådant som stjäl vår energi.
Fler och fler skiljer sig enligt statistiken, men det är också populärt att gifta sig igen. Vi flyr ifrån situationer som får oss att tappa energi och lust och in i nya med hoppet att finna det lustfyllda där.
Många hittar en ny och det blir bättre på olika sätt. Men en sak har jag märkt. De flesta som går igenom en skilsmässa hamnar efter ett tag i ånger. Att de rationellt nog vet att det var rätt men att de emotionellt ändå inte mår bra. Frågan är vad de flyr ifrån? Sig själva?
Vi tror att om vi bara byter ut allt runtomkring oss så blir det bättre. Men det enda som hänger med är du…
Alla är värda att älska sig själva så att vi kan älska andra. Frågan är bara hur man lyckas med det. De som växt upp och inte känt sig älskade har ju inget system för hur der ska vara. Om en med ett sådant system träffar en annan med ett annat system i kroppen blir det självklart svårt.
Det är lätt att anklaga omgivningen för sina egna brister. Det är alltid någon annans fel att jag känner som jag känner. Men.. det enda jag är ansvarig för är ju mina känslor. Hur jag förhåller mig till dem och vad jag gör av dem. Det är det som är så jobbigt så vi lägger gärna över den känslan på någon annan. Frustration, ilska, irritation etc.
Om vi kunde hantera det negativa hos oss själva först och sedan lägga över det positiva, ja då skulle det kanske ske en förändring.
Det är lätt att säga men svårt att göra.
Jag har en kamrat som tränar på detta istället för att gå till gym, hon hävdar att man blir spänstigare av detta också. Så varje gång hon blir arg eller får någon negativ känsla pga av någon annan, söker hon städa den hos sig själv. Hon påstår att det går bara man övar.
Jag funderar på att kanske öva på det lite oftare. Jag börjar redan idag. Vi får se hur det går..