Meny
Att undvika stress tror jag är en för oss stadslevande nutidsmänniskors största utmaningar. Det finns liksom inget lugnande i stadsmiljön. Tvärt om, matas vi ständigt av attraktiva alternativ till det vi har valt att göra. Gräset är grönare överallt. En släkting till mig som fick barn sa att han skulle försöka hålla nere mängden av intryck runt bebisen så länge det gick. Det fick mig att fundera. Är det den bästa vägen att gå? Hur får vi våra barn att skapa ett inre rum med så tjocka väggar så att de, när de vill, kan stänga ute ”intrycksbruset”? Hur lyckas vi själva med att göra det?
Jag bytte några ord med en av föräldrarna på dagis om stresshantering. Han pluggar och det har börjat lägga sig på en alltför stor hög och vi nämnde att det är en god idé att försöka ta en sak i taget. Sortera bland intrycken.
I en utopisk värld skulle man dessutom vara mätt, utvilad och i god kondition när man gör det!
Idag, före lunch, försökte jag jobba med ett av de två webbprojekten jag just nu har under produktion. Det var en del tekniska lösningar jag behövde lista ut. Tvärstopp. Kom faktiskt på alldeles själv att jag skulle prova att äta lunch och testa igen. Med lite näring i kroppen gick det ju sedan på en grisblink!
På lördag har min sambo premiär på en pjäs han har skrivit och regisserat och därför är det jag som står för allas näringsintag denna veckan. Dagens middag blev en härlig samling med alla barnen (5 st), bonusbarnbarnet, en kompis och en flickvän. 9 personer! En sak i taget…
