Det finns inga dåliga väder…

”Jajjemän, foten i kläm.” ”Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder.” ”Det som inte dödar dig stärker dig.”
Jag har alltid haft svårt för uppmaningar att vara positiv. Det funkar liksom inte. Visdomsord i metall på väggen? ”Carpe Diem”, Amor Vincit Omnia? Nix. Små post-it lappar med glada budskap, uppsatta runt om i lägenheten? Nej.
Ändå håller jag positivismens fana högt. Idag när det ösregnade under de timmarna jag var ute kom jag att tänka på en historia.
För ett antal år sedan brukade jag och min väninna alltid klaga på vädret. Det var det första vi gjorde när vi sågs. Det spelade liksom ingen roll om det var sol eller regn. Det var antingen för varmt eller för kallt, för torrt eller för blött.
Tills en dag när vi kom överens om att sluta klaga. (Jag ska erkänna att det inte var min idé.) I början var det svårt. Hur skulle vi nu starta dagen? Efter ett tags övande kunde vi t.o.m börja säga positiva saker, även den gråslaskigaste vinterdagen. Vad tror ni hände sedan?
Vädret BLEV BÄTTRE! Jag lovar!