Lyckan att vara faster!

Jag har lyckan att vara faster till 6 stycken underbara schnuttisar, som jag valt att kalla dom helt utan hänsyn till om de skulle tycka det var lite pinsamt eller liknande.
Jag älskar varje sekund jag får tillsammans med dom.
Det är som att livet stannar upp. Inga problem i världen betyder speciellt mycket längre när man får vara kring världens mittpunkter.
Tänk vad mycket de ger. Runttulsande små, och större, nya liv som för bara några år sedan inte fanns.
Åh vad tacksam jag är för alla mina syskon som har producerat vidare såna underbara små liv.
Simon.
Melina.
Mogli.
Milo.
Juni.
Och nu också Mattis.
I lördags fick jag testa mig när jag tog hand om Simon, 1 1/2 år. När det var läggdags då var det ett evigt bökande i sängen och tårar och skrik. Och försök att smita ur sängen ner på golvet. Men då drog jag honom bara helt tyst upp tillbaka bredvid mig under högljudda protester. Och efter ca 30 minuter så somnade han.
Jag lyckades.
Och har nu fått ett nytt smeknamn.
Kärlek till er.
//konsekvens-faster.