Värdigt liv blev tvångsvård

Tvångsvård i hemmet. Så vill vi inte ha det! Hur har vi kunnat göra så här mot våra äldre?

Läser idag i Dagens Nyheter ett debattinlägg skrivet av Gertrud Sigurdsen, en gång socialminister (s) i slutet av 1980-talet. Idag en 90-årig kvinna, en av många, många som nekats plats inom äldreomsorgen.

Gertrud Sigurdsen är förhållandevis pigg men har haft några småproppar i hjärnan och fått balansproblem. Hon har stora problem med rörligheten och går regelbundet till sjukgymnast men känner att hon inte längre klarar sig i den stora lägenheten på Kungsholmen där hon bor ensam. Hon har ramlat flera gånger och har nu hemtjänst morgon och kväll.

Hennes önskan, 90 år gammal, efter ett långt aktivt yrkesliv är att få bo på ett äldreboende. Hon kan sina lagar och citerar Socialtjänstlagen där det klart och tydligt står: “Äldre ska få leva ett värdigt liv och länna välbefinnande”. Själv målen med äldreomsorgen är, enligt denna lag, just välbefinnande, trygghet och självbestämmande.

“Jag upplever inget av detta”, skriver Gertrud Sigurdsen. Det blir som tvångsvård i hemmet när man sitter ensam och rädd på ålderns höst. Något vi dessutom vet kan leda till demens.

Dessvärre är Gertrud Sigurdsen inte ensam om att känna så.  Allt fler av våra riktigt gamla mår dåligt. Fruktansvärt dåligt. Och så vill vi inte ha det. Det är oacceptabelt och skamligt. Vi måste ordna plats till de äldre som behöver och vill flytta till äldreboende. Omgående.

Alexandra