Modernt att odla medkänsla

Spännande rapporter från Mind and Life konferensen i Berlin. 

Neuropsykologer från alla världens hörn har samlats för att studera senaste fynd inom modern hjärnforskning. Bland annat berättar Matthieu Ricard om vad medkänsla gör med våra hjärnor.

Man har jämfört  grupper som fått sitta i vilande tillsånd ( i ett väntrum),  “kontrollgrupper” och grupper som fått göra meditationer i medkänsla. Kontrollgrupper och vilande grupper fick inte så stora skillnader, men grupper som fick fylla sig med kärleksfulla, varma tankar fick utmärkande positiva effekter. Delar av hjärnan som är kopplade till lugn, öppenhet och harmoni aktiverades och systemet för rädsla och ångest gick ned på sparlåga. När vi är kärleksfulla och öppna får vi inget behov av att skydda oss själva och blir således inte rädda.

Medkänsla är en personlig egenskap. En medkännande person lever sig spontant in i det som är ledsamt i andras livssituationer och drivs spontant till att försöka hjälpa sina medmänniskor. Medkänsla är en egenskap, men vi kan också odla den genom att aktivt välja medkännande, ickedömande tankar om sig själv och andra.

 

 

 

 

 

 

 

Till skillnad från empati så innefattar medkänsla en drift att vilja ta bort obehaget hos den andre. Modern hjärnforskning visar att empati och medkänsla påverkar hjärnan på lite olika vis. Medkänsla är inget man kan ha bara för andra utan lika mycket för sig själv. Att vara medkännande med sig själv är att göra så gott man kan och acceptera det man i stunden inte kan förändra. Med acceptans menas här att välja att se. Att ha och stå ut med verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den. Det handlar inte om att tycka om sin smärta, utan att vara med den på samma sätt som man sitter hos någon som är svårt sjuk. Ibland beskrivs medkänsla för sig själv som att vara sin egen bästa mamma eller bästa vän.

 

Låt oss ta hand om andra och om oss själva! /Gabriella