fördomar och neuropsykologi

 

IMG_4211

 

När man studerar hjärnan är det viktigt att titta på hur vi är skapta och varför. Mycket  av vårt fungerande är till för att öka våra chanser att överleva. Hjärnan snappar snabbt upp minsta tecken på hot och förenklat kan man förklara det som att våra intryck går igenom två steg. 1)Föst går vårt intryck in i känslohjärnan, det limbiska systemet som leder till en känslomässig respons. 2) Sedan går processen vidare från känslohjärnan till frontala delar av hjärnan,  vår logiska, beslutsfattande del. I Frontala cortex, som den främre delen kallas, bearbetas informationen och vi kommer fram till om det är ett riktigt hot vi ska ta hänsyn till eller ej. Anta att vi hör smällare på stan. Först hoppar vi till och blir rädda, men sedan resonerar vi med oss själva, påminner oss om att det är Nyårsafton och att ljudet förmodligen bara är smällare. Limbiska systemet får tillbaka en signal och en känsloreglering görs. Samma process sker även vid exempelvis när vi får negativ kritik, lyssnar på musik eller om det är negativt prat vi skapar inom oss själva (se bild)

 

IMG_4083

Hur kommer då kopplingen till fördomar in här? Jo, vår hjärna är mästare på att dra slutsatser och generalisera och för att skydda oss själva skapar vi lätt fördomar. Det är mänskligt att få fördomar, men skillnaden är hur mycket vi ser våra fördomar som sanningar. Anta att vi ser en människa som ser trasig och blodig ut på gatan. Kanske får vi först olika tankar om att detta kan vara en farlig person på ett eller annat sätt. Tänk om det är tvärtom. En människa som just drabbats av oprovocerat våld och behöver hjälp?

Ofta drar vårt system igång när vi ser saker som ser annorlunda ut. Hjärnan producerar lätt olika tankar.  Inom psykologin finns ett begrepp som jag tycker mycket om och tycker att vi alla ska träna på. “The art of not knowing”. Det handlar om att acceptera att vi får dessa fördomar, då det är mänskligt, men se att det faktiskt bara är tankar och inte nödvändigtvis sanningar. Vi kan därefter göra en omprövning för att se vad vi ska agera på som om de vore sanningar och inte.  Inom ACT, Acceptance and Coimmitment Therapy är just detta, en av de centrala delarna. Att skapa en distans till sina tankar och inte tro på allt vi tänker.

IMG_5461

/Gabriella

Kommentarer