Meny
Idag har jag träffat en av mina stora förebilder! Richard Davidson – Harvard Professorn som arbetar med Dalai lama
Richard Davidson har publicerat många vetenskapliga artiklar och har bland annat skrivit – The Emotional Life of the Brain
Vi träffades på denna fantastiska världskonferens ACBS. Vill du läsa mer om ACBS gå in på följande hemsida ACBS World Conference
Läkare, Psykologer och Forskare från hela världen samlas för att prata om hur de arbetar med mindfulnessbaserade terapimetoden Acceptance and Commitment Therapy (ACT) och vilka forskningsstudier som pågår.
Neuropsykologiska genombrott visar att hjärnan är mycket mer träningsbar än vi tidigare trott!
Bland annat berättar Richard Davidson att de arbetar med att framställa dataspel för ungdomar i 8e klass för att träna upp empati & medkänsla!!!
Harvardprofessorn liknar medkänsla och empati med språk. Precis som att vi alla föds med förmågan att lära oss ett språk, föds vi med förmågan att vara empatiska och medkännande. Precis som vid språk behöver vi en förstärkande omvärld som ska trigga vilket språk vi lär oss. Det händer inte mycket utan en miljö som triggar dessa beteenden och får dem att växa. Har man växt upp i en kall miljö kanske man inte fått chans att utveckla sina finaste sidor.
Den positiva är att detta kan tränas upp så länge vi lever.
Här kommer några fler valda klipp fån konferensen
Här visas en bild av ett autentiskt/ äkta leende
Här visas bilder på mer konstlade leenden. På bilden till höger har personen dessutom självkritiska tankar inombords men försöker le. I studier har man låtit försökspersoner avgöra vad som är vad och även studerat vad som händer med omvärlden. Tydligt är att människor vill närma sig personer med ett autentiskt leende mer.
Vi är sociala varelser och mkt av våra beteenden är inlärda. Vi ler ibland för att vi “bör”. Vi ser allvarliga ut ibland för att vi “bör”. Ett intressant studie har studerat hur blinda agerar annorlunda i vissa avseenden. De som ej studerat andras reaktioner och härmat utan mer går på sin autentiska / äkta känsla.
Efter ett nederlag har seende personer lärt sig att “man ska visa glädje fast man är besviken” medan blinda tydligt visar sin nedstämdhet genom att ej ta upp armarna i glädjeuttryck.
Vi beter oss ofta såsom man “bör” och som psykolog har jag ofta insett att verkligheten ej alltid är som den ser ut. Den som ser allra gladast ut kan bära en stor nedstämdhet och sorg och den allvarlige kan vara högst tillfreds. Mitt förhållningssätt är att försöka att inte tro så mycket. Vill vi verkligen veta får vi fråga.
Jag önskar dig som läser detta just nu en fin dag idag!
Ta hand om dig! /Gabriella
