Meny
När tiden fylls av jobb, familjelogistik och kvällar som fullständigt rinner förbi är det inte helt lätt att få sammanhängande tid att skriva, utan det har mer blivit fragmentariska skvättar… Det är inte bra när man skriver på en bok, eftersom den största tiden då går åt till att läsa det man skrivit hittills för att veta var man är… Nu sitter jag dock på tåget tillbaka till Stockholm efter att ha rymt hemifrån i fem dagar varav tre hela skrivdagar:-) och har haft lyxen att kunna sitta timme ut och timme in och skriva så nu är det inte mycket kvar. Härligt! Förhoppningen är att den ska se dagens ljus i början av nästa år. Även denna bok kommer bli en självhjälpsbok fast med ett annorlunda spännande upplägg denna gång. Det kapitel jag just nu skriver på handlar om relationer. Överskriften är – det perfekta förhållandet.
Finns det tro? Absolut! Men du och din partner behöver själva göra jobbet! Många gånger tror man att det liksom ska komma av sig själv, men ett bra förhållande behöver ständigt jobbas på. Ständigt kommunicera på ett bra sätt. Ständigt utvärdera och omvärdera det som händer och inte händer, för att skapa ett förhållande som utvecklas åt rätt håll.
Om du just nu lever i en relation, hur tycker du att den fungerar? Känner du dig sedd, hörd, respekterad och bekräftad? Och ser, hör, respekterar och bekräftar du din partner?
Hur kommunicerar ni? Med vilken attityd möter ni varandra? Står ni på samma sidan mittstrecket som ett team som har – att landa väl ihop – top of mind, eller står ni oftare på varsin sida och kämpar om att vinna batalj efter batalj mot varandra?
När jag lyssnar på folk runtomkring som varit tillsammans många år så skräms jag alltför ofta av den attityd och den respektlösa ton som alltför många har mot varandra. Vad är det som händer i ett förhållande och i huvudet hos de som är i förhållandet när det plötsligt blivit något som hör till vardagen att vara spydiga, anklagande och allmänt vidriga mot varandra? Varför? Vad vinner man på det? Vad skapar man för känsla i magen? För varandra…? Runt omkring sig??
För mig är det fullständigt ofattbart att man väljer att vara kvar i den typen av förhållande. Och om man nu älskar sin partner, att man inte är mer rädd om sitt förhållande och bådas väl och ve – än så… Har man dessutom barn ihop, – vad får de för uppfattning om hur man pratar med varandra och hur ett förhållande ska se ut??
Idag vill jag ruska om dig lite grann och be dig att fundera på hur DITT förhållande ser ut. Hur pratar ni med varandra? Hur pratar DU med din partner? Vad väljer du att se? På vad hos din partner ligger ditt största fokus? Lever du i en harmonisk, positiv, vänlig relation eller känner du igen dig i min beskrivning ovan? Om du svarade att du känner igen dig, – vill du verkligen fortsätta ha ett sånt förhållande?? Jag säger inte att du måste gå hem och separera, men jag kan definitivt ge dig ett hett tips att k-o-m-m-u-n-i-c-e-r-a!!!
Fortsätter ni göra på samma sätt – kommer ni fortsätta få samma resultat. Är det en god nyhet?
With Love/Lili
