Meny
Den här veckan har jag varit och sett två olika shower med barn och ungdomar. Den ena var en uppsättning av High School Musical som spelades av en femte klass. De som fick komma och titta var stolta föräldrar, syskon, släkt och vänner. Wao! Det var helt fantastiskt! Och stolta ska dom verkligen vara. Barnen hade lärt sig så mycket dans, så mycket text och så mycket sånger. Det riktigt sprudlade av glädje! Den andra showen jag har varit och tittat på var Lasse Kuhlers dansskolas stora show på Vasateatern. Om man aldrig har sett nån av deras shower så är det nåt jag varmt rekommenderar. Det är som att hamna mitt på Broadway. De skulle kunna vara yrkesarbetande dansare, så bra är dom allihop, och jag är helt säker på att många av eleverna kommer att ha just dans som sitt yrke.
Här är en bild ifrån Lasse Kuhlers, och en scen ur deras ”High School Musical”
Tänk att det alltid är så när man går ser nån som dansar att det ser så lätt ut. Sen provar man själv!!! Likadant är det med träningstankarna. När man ser nån på det sättet önskar jag alltid att jag hade bättre kondition och att jag hade karaktär att träna åtminstone varannan dag. Nästa stycke kommer ur min bok ”Mammafällan” Hur lång tid tar det att träna upp en rumpa igen? Går det överhuvudtaget? Min väninna Annelie tog med mig på body pump. Visst låter det bra?! Det är väldigt bra, och det är precis som det låter. Man pumpar upp sin kropp! I en hel timme använder man sig av en stång och vikter, och dessa lyfter man åt olika håll, olika länge och så vidare, i takt med musik. Skitkul! Äntligen har jag hittat nåt som är både lätt och kul. Lätt, för man får nämligen lov att lägga på så mycket vikt som man själv vill. Kanon! Första gången tog jag inte så mycket…bara stången. Tänkte att dt är ju bättre att gå därifrån och känna ”det där var väl inget”. PAH! När vi skulle göra utfall kändes det också som att det var lite onödigt att ha stången på axlarna, när det gick att köra utan. Så skön jag kände mig efteråt! Vältränad! Stark! Duktig! Fantastisk! Känslan satt i länge…ganska länge…inte SÅ länge…egentligen bara en liten stund…sen började det. Kändes det inte lite konstigt i magen när jag skrattade? Aj! Bara inte nån berättar en rolig historia nu, att skratta går inte…vad har hänt med magmusklerna, jag visste inte att dom var så otränade? Vi ska inte ens prata om nästa morgon när barnen skulle köras till skolan och jag nästan inte tog mig in i bilen…rumpan hade kramp redan när den vaknade, och jag kan säga att det blev inte bättre under dagen som gick, och inte nästa dag heller…Herregud! Jag har ju bara haft ett litet träningsuppehåll på en sådär tolv-tretton år. Det kan väl inte va så farligt!
