Andas

Allting har en ände, så också min vecka som gästbloggare för 2,6 miljonerklubben. Imorgon är det måndag och de flesta av oss återgår till ännu en vecka av hets och jäkt. Det är ju mycket som skall hinnas med innan semestern… Du kanske känner ett obehagligt sting av ”måndagsmorgonångest” vid blotta tanken på allt som väntar?

Hjärnan är inte alltid vår vän. Den är fantastiskt bra på att projicera oss i framtiden, se de problem som eventuellt kan dyka upp där och klura ut lösningar på dem, trots att de kanske aldrig någonsin kommer att bli verklighet. När vårt tänkande inte rör framtiden dröjer den sig gärna vid det förflutna och ältar det som varit, ställer frågor som är omöjliga att besvara (”varför sa jag så?”, ”varför sa jag inte si?”, ”Om jag bara kunde veta varför han gjorde sådär”) och försöker skapa mening i vår historia.

I och med att vårt livstempo är högt och vi har mycket att stå i så går det mesta av vår tid åt till att planera och problemlösa eller älta det som varit. Sällan är vi här och nu. Så även om det är söndag och solen skiner kan vi inte glädjas för vår hjärna ligger steget före och brottas med den kommande veckans måsten och borden.

Ofta tänker vi något i stil med: ”bara jag klarar av det här (skaffa självkänsla, gå ner i vikt, diska disken, hänga tvätten, möta deadlinen, avsluta projektet eller vad det nu är) så ska jag vila sedan…ta semester…ha balans i livet…leva på riktigt”. Problemet är att när vi är klara med ”det här”  så har en ny ”det här” dykt upp och så en till och ännu en.

Faktum är att vi inte kan skjuta upp våra liv för det utspelar sig här och nu. Det som har varit har varit och morgondagen vet vi inte så mycket om. Det enda vi har till vårt förfogande är en begränsad räcka av ”nu”. Så mitt avslutande tips till dig är: ta kontakt med nuet närhelst du kan. Det kan du göra med övningen 3-3-3 som jag tipsade om i ett tidigare inlägg. Du kan även använda dig av din egen andning. Följ ett andetag hela vägen in och hela vägen ut. Du behöver inte ändra någonting, din kropp vet hur den ska andas. Gör det till en vana att med jämna mellanrum uppmärksamma din andning – observera den bara utan att värdera den – och återför dig själv till livet medan det pågår.

Tack och adjö från

Giorgio Grossi