STJÄRNAN

Redan när jag såg bilden första gången anade jag att något var fel. Jag menar när de jag känner som gjort tatueringar (och det är ett par stycken) har återgett hur det känts, har minnet av upplevelsen varit att det gjort grymt ont, att de helst inte hade velat vara nyktra och att känslan var så intensiv att de efteråt inte kunde förnimma den för att kroppen valde att glömma bort den.

Så om man då får 56 stjärnor intatuerade i sitt ansikte då tror inte jag att man somnar. Och som det nu har visat sig så ljög hon bara om det, för att skydda sig själv mot sin pappas allt annat än glada reaktion. Själv tyckte hon att det var fint. Smaken är förvisso delad men att en ett par veckors ordentlig betänketid känns som självklart.