Sårbarhet

jennie1

Dom flesta olyckorna händer i hemmet, i alla fall när det gäller barn.

Det var morgon och jag hade vinkat av våra äldre döttrar. Per hade åkt till Nice och våra mor och farföräldrar vet ni vid det här laget var dom befann sig. Inte i Italien i alla fall.

Jag hade lilla Laura, 5 månader, på armen. På det hårda marmor golvet i köket låg en frottéhandduk. Som jag inte såg. På fötterna hade jag flip-flop. För sista gången.

Med lite för mycket fart slant jag till. Jag hann tänka så mycket.

Jag kan inte ta emot mig med handen och armen för då tappar jag bebisen i marmorgolvet. Jag måste föra upp henne mot skyn.

Jag föll helt enkelt sidledes utan att kunna ta emot mig. Det som först nådde det hårda golvet var bröstkorgen, det small till. Sedan armbågen, det kraschade.

Jag tappade helt andan, på riktigt.

Laura nuddade inte golvet. Instinkt från ett mamma hjärta. Jag la ifrån mig pyret, hon skrek av chocken. Men hon var i alla fall säker. Jag visste inte vad som skulle hända med mig. Jag fick koncentrera mig för att inte svimma. Jag försökte profylaxandas och sakta men säkert återfick jag andningen. Jag drog till mig Laura. Lade stackaren till bröstet så hon kunde lugna sig. Sen låg vi där.

Efter en stund vågade jag känna på mina revben, på min arm. Det verkade inte så bra.

Hur jag lyckades ta mig därifrån och få resten av dagen i ordning minns jag inte.

På kvällen hade jag lektion. 20 yogaelever skulle stå och vänta på mig.

Jag kände att jag var tvungen att ta mig dit och hålla den.

Två dagar senare visade röntgen plåtarna att 1 revben var brutet. Läkaren förundrades att det bara var ett som var sönder och att det måste bero på den starka muskulatur jag hade mellan revbenen. Samma muskulatur som även höll det brutna revbenet på plats och inte pungterat lungan. Jag kände djup tacksamhet till yoga.

Som yogalärare är det inte så bra att ha brutna revben. Man kan knappt andas.

Basen i yoga är att kunna andas. Djupt.

Jag hade en nyöppnad yogastudio, 6 klasser i veckan och ingen vikarie.

Men med järnvilja gick det.

Sakta, mkt sakta, revben tar lång tid att läka, återhämtade jag mig.

Som jag skrev igår, man är sårbar som egen företagare.

Speciellt om man är ensam yoga lärare på många mils avstånd.

Detta måste ändras på.

Jag bestämde mig för att prata med en av mina trogna elever om hon ville utbilda sig till yoga lärare. Hon fick tårar i ögonen och sa att hon inte ville något hellre.

Om man inte har kollegor får man skapa sig sådana.

Jag saknar oerhört att få utöva yoga med mina lärare. Det är så dyrt och tidskrävande att åka iväg på workshops, utbildningar.

Så jag bjöd in den kända italienska Anusarayoga läraren till ALTROMONDO.

Skulle han komma?

Kommentarer