I bilen på väg hem från stallet igår pratade jag med juristtjejen i min grupp. Hon är smal, har kortklippt hår, en lite speciell men väldigt söt dialekt (hon kommer från Österbotten), älskar djur och Sex and the city. Hon berättade att hon hade varit på UGL-utbildning på Försvarshögskolan, en kurs hon fått gå genom jobbet. På den här kursen gick högutbildade män och kvinnor som aldrig hade träffat varandra innan.
Efter ledarskapsutbildningen fick hon sin utvärdering av resten av gruppen och av läraren. Hon fick veta att hon bestämde för mycket, var alldeles för arg, tog för mycket plats, hade svårt att visa känslor och borde le mer. I samma grupp var en kille som liknade henne väldigt mycket till sättet. Han fick höra att han var rak, ärlig, rättvis och glasklar i kommunikationen. Hon hade då räckt upp handen och frågat om det på något sätt kunde bero på att han var man och hon är kvinna. Då blev läraren upprörd och sa att man inte kan gömma sig bakom genuskortet så fort tillfälle ges. Det känns som ett väldigt dumt svar, för att inte säga korkat. Suck.
När det gäller försvaret verkar det sitta en massa ofräscha uppfattningar i väggarna som verkar svåra att få bort, hur mycket man än försöker måla över dem. Min storebrors kompis berättade för mig att ett befäl hade sagt åt de värnpliktiga att “skura golvet så att det blänker som kattfittor i månsken” när han gjorde lumpen. Detta trots att de brukar prata om en värdegrund inom militären. Andra citat jag hört kompisar referera från lumpen är att “det ser ut som ett Taikon-läger”, att det ska “se preussiskt ut”, mössan de bär kallas “björnfittan”, när saker skiner riktigt fint har man gjort en “knullputs” och om det inte blänker som kattfittor så ska det blänka som vargollon. Det är alltså inte bara kvinnor som får sig en släng av sleven.
Kanske är det inte bara de unga männen som ska vara glada för att den allmänna värnplikten avskaffas, utan även vi kvinnor. Våra framtida män kommer inte ha genomlidit ett skitigt år med kollektiva bestraffningar och blivit matade med en omodern kvinnosyn till frukost, lunch, middag och kvällsmål. Jag ser det som något positivt.
Arbetsgivare som funderar på UGL, ni kanske ska vänta i 20 år innan ni skickar dit era anställda. Då har förhoppningsvis de flesta med en kvinnosyn från stenåldern gått i pension. Stridsskolorna kanske inte lortar ner kadetternas öron längre och förgiftar deras tungor. Det här kanske låter naivt. Men hoppet var det sista som slank ur Pandoras ask och därmed det sista som lämnar människan, eller hur var det nu igen?
/Bea