There is a special place in hell for women who don't help other women

I dag fikade jag med min mentor. Vi träffas då och då och pratar om min karriär. Jag suger åt mig pepp och kloka tips, frågar om allt möjligt och berättar om situationer jag upplevt som märkliga eller jobbiga. Eftersom jag alltid varit yngst på varenda arbetsplats och ivrig att lära mig mer har jag fått skydd under många människors vinge och det har varit otroligt värdefullt för mig att ha förebilder med mer erfarenhet att fråga om råd och få hjälp av. Jag har en otroligt nära kontakt med mamma, farmor och mina jämnåriga kompisar och får mycket styrka av dem, men ingen av dem rör sig i den världen jag gör. Därför är jag tacksam att ha någon som också är inne i smeten att prata med. Därför blir jag ofta lite förvånad när det görs filmer om hur det är på tjejtidningar. Då framställs arbetsmiljön som otroligt hierarkisk men det är långt ifrån min verklighet. Däremot tycker jag att kvinnor bemöter andra kvinnor på ett väldigt konstigt sätt i många andra situationer.

När jag handlar något brukar jag le och säga hej till kassörskan. Men det är få kassörskor som inte har strejkande smilband. När min kille Micke handlar däremot – då får han utan undantag ett brett smajl. Han verkar kunna byta vad som helst utan kvitto. Jag brukar få kämpa i blomsteraffären för att få någon att plocka snittblommor åt mig.

Sjukvården är ett annat exempel. Det är en kvinnodominerad bransch men det är tydligen inte lika roligt att vårda andra kvinnor som män. När man ger blod är det löjligt uppenbart hur mycket mer sköterskorna fjäskar för de manliga blodgivarna än de kvinnliga. Som om deras blod vore mer värt. Deras hälsa viktigare.

För fyra år sen jobbade jag en sommar i Spanien och hängde på stranden varje dag. Det var bara ungdomar på stranden där jag bodde och där rådde en väldigt konstig stämning där det ibland uppstod nästan löjeväckande situationer. Jag kunde inte annat än skratta när andra tjejer med bekymrade ansikten kastade negativa blickar på mig när jag badade. Jag umgicks mest med en supersmal tjej och en tjej som är ganska lång och bredaxlad och de fick lika många bitchiga blickar. Jag anar (och hoppas) att det där med att försöka bikinipsyka sina medsystrar är något som växer bort med åren i takt med att tjejer börjar förlika sig med sin egen kropp.

Vi behöver sluta att jämföra oss med andra och definiera oss själva utifrån det. Om vi kvinnor släpper konkurrenstänket och i stället hjälper varandra så kommer vi att komma mycket längre. Det är jag övertygad om. Se en vän i stället för en konkurrent i varje kvinna du möter.

/Bea

Här är jag och mina tjejer. Våra smilband strejkar inte.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.