Reklamfilm i Västindien!

Då:

Beroende på vad jag valde så skulle jag slå på olika händer.
Ville jag bli sångerska? Slå på ja eller nej-handen!
Var jag beredd att kämpa hårt för att lyckas? Ja eller nej-handen!
Sen följde en massa frågor där jag fick slå på olika händer beroende på vad jag svarade, innan han gled in på den obehagliga delen igen.
Förstod jag vad som krävdes?
Kunde jag tänka mig att vara ”extra trevlig” mot vissa killar mm mm.

Jag ville inte förstå vad han sa, vi som hade det så ”trevligt” för en stund sedan när vi hade kommit fram till att jag inte behövde oroa mig för såna här frågor eftersom jag var en så fantastisk sångerska.

Nu hade han grillat mig i flera timmar och jag hade kastats mellan hopp och förtvivlan hela dagen och kvällen och nu började det närma sig natt.
Han såg nog på mig att jag var redo att ge upp min dröm så då gick vi in i nästa fas….

Han sa att han hade en stor grej på gång som skulle kunna passa mig där jag inte behövde göra du vet vad. Mitt hjärta klappade igen och hoppet tändes!
Han ringde upp en kille och pratade engelska med honom.
”I´ve found her”, skrek han plötsligt till killen i telefon.
She´s absolutely fantastic and sings like a star.
Jag satt och gapade och undrade såklart vad detta handlade om?

Han började prata om att han skulle faxa bilder så att de hade dem innan mötet dan efter. Han förklarade för killen att jag var hur snygg som helst och skulle passa perfekt för rollen.

När han lagt på luren så berättade han att de sökte en sångerska till en ny Coca-Cola-reklam. Hon skulle komma ridande på en häst i vattenbrynet i Västindien i en baddräkt, sjungandes en cocacolalåt!
Rollen var min!
Men, han behövde en bild på mig i baddräkt. Nu mitt i natten eftersom de skulle ha det där viktiga mötet i London morgonen därpå där de skulle ta beslut om vilken tjej det blev! Han började prata om att låna en baddräkt av sin fru som var ungefär i min storlek.
Jag kände hur illamåendet kom tillbaka igen, och min hjärna arbetade för högtryck hur jag skulle komma ur den här situationen. Jag tänkte på inga villkor krypa in i en baddräkt mitt i natten och bli fotad av den här snubben. Tyckte att allt var väldigt märkligt om Coca-Cola jobbade på det sättet!

Han ringde upp killen igen och surrade en massa, bland annat pratade de om hur lång jag var! Eftersom jag bara var 163 cm så kom man fram till att man skulle filma underifrån för att jag skulle se längre ut!
Jag kommer ärligt talat inte ihåg vad som hände sedan bara att jag slapp undan baddräktsbilden på nåt sätt. Det bara försvann i en massa annat surr och ingen var gladare än jag. Trots att jag missade reklamfilmsinspelningen i Västindien. På häst och allt!
Nu hade jag varit med om så många turer på en kväll att jag kände mig svimfärdig. Jag ville bara hem.
Jag har dock undrat en del vem som var hans kumpan, dvs vem var det han pratade med där på natten?

Han skjutsade mig till ett hotell där han följde med mig in…

Nu:

Idag sitter jag och planerar hur vi ska lägga upp aktiviteterna under den stundande Gatufesten som är i Sundsvall mellan den 7-10/7. Våningen ligger precis utanför det inhägnade området så vi är ett perfekt alternativ för alla som inte vill lösa in sig, men ändå vara nära allt som händer. Chris Lindh och jag kommer att sätta ihop ett kompband som ska kompa oss båda. Denna gång blir det vår egen musik. Alltså hans musik, min musik och några låtar tillsammans. Vi kommer förmodligen att uppträda 8,9 och 10 juli på Våningens takterrass om vädret tillåter. Gratis entré, dessutom:)

Eftersom jag har en egen konsert/festlokal så blir jag då och då kontaktad av ungdomar med drömmar om musik-karriär och jag försöker alltid komma ihåg hur det kändes när jag satt mittemot en människa med ”makt” över mina drömmar. Det är ett stort ansvar man får i sina händer men en stor glädje när man känner att man kan hjälpa till.

Ha en skön söndag

Kram Susanne

Kommentarer