Jag en pelare?

Helgen har gått i kärlekens tecken för mig. Ja kanske inte för mig personligen men de runtomkring mig vilket såklart gör att det blir personligt för mig också!

I fredags var jag på ett annorlunda bröllop. Piratbröllop!

Brudparet var pirater och själva vigseln var nere i Sundsvalls hamn. Gästerna var besättningen, givetvis i piratutstyrsel:)

Roligt och annorlunda.

Ingen behövde gå på plankan!

Resten av helgen ägnades åt att roa en blivande brud. Fullt av aktiviteter med mys, badning, bastning, grillning, sång, motorcykelåkning, bergsbestigning och ridning på islandshästar stod på schemat. Har så fruktansvärt ont överallt att jag knappt kan gå. Nu vet jag vilka muskler jag inte visste att jag hade!!!

Själv har jag varit gift med min man i 19 år i år, vilket verkar vara smått unikt om jag ska tolka mina medmänniskor rätt. Folk undrar hur vi gjort för att stå ut med varann så länge:)

Jag vet inte, men jag tror det är väldigt viktigt att man har sina egna intressen och inte är upp i varandra hela tiden. 

Om jag minns rätt så sa vår präst under vår vigsel nånting i stil med att man skulle se äktenskapet som ett tempel där vi var pelarna som höll templet uppe, men att det såklart är bra mycket luft mellan varje pelare för att det inte ska tippa omkull. Han kanske inte sa så men så här 19 år senare så är det så jag minns betydelsen i alla fall.

Nu ska den här pelaren säga till den andra att det är dags att ordna lite mat då det kurrar i magen. Släkten kommer på besök och vi ska njuta några timmar på altanen i strålande sol.

Ha en strålande måndagkväll

Kram Susanne

Kommentarer