FÖRSTA NOVEMBER

Idag har det blivit min tur att den kommande veckan blogga.

Första november och solen har lyst till och från hela långa dagen.

Skönt.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag kommer att skriva om, jag tänkte helt enkelt att det får dagarna utvisa.

Jag är en sån där typ av människa som gärna vill vara lite förberedd och ha tänkt igenom saker och ting, så just därför tänkte jag passa på att göra tvärtom.

Min underbara morbror lämnade oss i torsdags och det känns. Det var alldeles för tidigt.

Jag har just precis haft ett samtal med hans fru så för tillfället känns det väldigt väldigt sorgligt. Jag saknar honom. Någonting som slog mig var att när jag pratade med en av mina systrar så sa hon:

–Lise, det som känns extra tungt är att en person som liksom alltid, så länge vi kan minnas  funnits där, plötsligt är borta.

Efter ett tag så sjönk det där in i mig och jag kunde också tänka att ja, precis så känns det.

Jag vet inte om ni kan känna igen er i det.

Plötsligt så är inte den där personen som just liksom alltid har funnits med en i hela livet kvar längre. De här tankarna hade jag inte för tio år sedan.

Nu ska jag gå och snusa lite extra mycket på mina två små underbara barn och skicka varma kärleksfulla tankar till min morbrors familj.

Jag tror och tänker att många av oss (undertecknad inkluderad) behöver jobba lite extra på att leva här och nu.

/Lise