Manuset är min älskare

Författaryrket är märkligt. Just nu befinner jag mig i en skrivarperiod och då är världen lite upp- och nervänd. Vaknade klockan fyra denna morgon och drogs till datorn som en magnet. Gjorde ett halvhjärtat försök att somna om, men nej, det var bara att gå upp och koka det obligatoriska kaffet. Manuset suger sig till mig som om det vore den bästa älskaren i världen.

Den riktiga skrivarperioden brukar vara i omkring sex månader, från bokmässan i september till slutet av mars. Då har den föregåtts av en sommar med idébearbetning, researcharbete och funderingar på den historia jag vill berätta. Jag börjar alltid med att skriva en synopsis, som utgör ramen i berättelsen och som jag bollar med min förläggare innan skrivarperioden sätter igång.

De första fyra månaderna är ganska ”normala”. Då jobbar jag från åtta på morgonen till fem på kvällen med korta avbrott för lunch och promenad. Ibland blir det också föreläsningar och någon resa utomlands eftersom böckerna kommer ut i närmare tjugo länder.

 Därefter inträder vad jag kallar ”Den hysteriska perioden”, de två sista månaderna innan boken ska vara klar. Då kan jag skriva från fyra på morgonen till tolv på natten med kortare avbrott för matintag och prat med man och barn. Under den här perioden sköter min man på eget initiativ allt hushållsarbete, matlagning, tvätt och städning. Trots att jag faktiskt erbjuder mig att hjälpa till! Han har till och med gjort en skylt till barnen som han hänger upp på handtaget till mitt arbetsrum när denna period inleds. Så här ser den ut: 

I kväll var det dags att hålla föreläsning i Vingåkers bibliotek. Jag tog tåget dit. På vägen blev jag intervjuad per telefon av Mix Megapol som ville ha författartips till sin programledare Pär Lernström som kommer ut med sin debutbok  i morgon. Det var kul att kunna coacha Pär inför hans boksläpp! I Vingåker möttes jag av en massa intresserade besökare som hade trotsat ruskvädret för att komma och lyssna på mig.

 Det är fantastiskt roligt att komma ut och träffa läsare, då blir jag påmind om att detta faktiskt är på riktigt och att böckerna betyder mycket för många människor. En underbar känsla!

En nöjd författare går till sängs. God natt allihopa så hörs vi i morgon!