Konsten att klara kärleken

När jag och min man går på fest där vi inte känner så många får vi ofta frågan – Hur länge har ni varit ett par? Det är äktenskap nummer två, va? De flesta tror att vi träffades nyligen. Efter tjugo år ihop pirrar det fortfarande i magen och jag tycker det är kul bara han frågar om vi ska ta en fika tillsammans. Hur är det möjligt?

Nyduschad Cenneth innan han gick till jobbet i morse
Jag tror det handlar mycket om prioriteringar. När barnen var små, vi byggde hus och jobbade heltid var det viktigt att hitta de där stunderna ihop, bara han och jag. Att öppna en flaska vin trots att byggdammet låg i tjocka lager, byggmaterial skräpade överallt och ungar som nattades  i det som skulle bli tvättstuga. Att slappna av i kaoset.  Och att ibland strunta i vardagsarbetet. Vi kan vika tvätt tills vi ligger med näsan i vädret, det finns alltid något nyttigt som kan göras. Man kan vänta en dag eller två med städningen och göra något mysigt ihop i stället.

 

Romantik viktigare än skurhink

Jag minns när barnen var så stora att de kunde lämnas på barnkalasen i några timmar. Många passade på att åka till Ikea eller byggvaruhus. Jag och Cenneth gick hem och kramades istället.

En annan sak som har betytt mycket är ”de heliga fredagarna”. En fredag i månaden när barnen var små lämnade vi dem hos några kompisar och hämtade dem först vid lunch dagen därpå och kompisarna gjorde samma sak nästa fredag. Barnen tyckte att det var kul och vi fick en hel kväll, natt och morgon ensamma i huset. Ibland hade vi varken råd eller ork med bio och restaurang utan köpte hämtmat och hyrde hem en film. Men att få denna tid, att ha en kväll en gång i månaden bara vi, sova hela natten och vakna med frukost själva i lugn och ro var underbart.  Dessa fredagar var heliga och byttes aldrig ut även om andra fester eller bjudningar inträffade då vi behövde barnvakt. Detta var bara vår tid. Arrangemanget pågick under flera år och det kan jag varmt rekommendera!

Kvällens fikastund

Tro nu inte att det bara har varit en dans på rosor. De första åren bråkade vi mycket, vi har haft våra kriser och visst har jag haft stunder när jag bara velat att han ska springa till skogs. Och vi grälar fortfarande och blir sura på varandra ibland.

 I dag när barnen är sjutton och arton år får vi alltmer tid för oss själva. Det känns roligt och spännande.  Mycket tror jag att det beror på att vi alltid har prioriterat varandra. Ta vara på kärleken!  God natt!

Kommentarer

10 svar

  1. Mari
    det är mycket tänkvärt det du skriver, speciellt om Konsten att klara kärleken.
    Känner igen en hel del i det du skriver.
    Att leva i ett kaos – det tilltalade mig väldigt mycket!!!!
    Kram Kristina

  2. Tror du har helt rätt i att det är superviktigt att tänka på från början. Då håller det även när barnen blir äldre. Till skillnad från små barn somnar ju tonåringar aldrig (men däremot trötta mammor) Har man bestämt sig och har för vana att prioritera tid tillsammans så tappar man inte bort varandra. Kloka inspirerande Mari!

  3. Mari, du och Cenneth har alltid varit mina idoler i kärlek!!! <3

  4. Åh, vad fint du skrev om kärleken till din man och vikten av att ta hand om varandra. Något att tänka på för oss alla!
    Kram Karin

  5. Hej på dig : ))) Long time, ser ut som allt är bra!! *stor kram*

  6. Äntligen hittade jag hit!!! Roligt att det gick bra i Vingåker och smart att du tog tåget!!! För mig var det inte så mycket nytt att läsa, förutom skylten – vad söt den är!
    Kram från Ewa

  7. Vi brukade ta en kväll i veckan när barnen var små. Då hade vi ordnat barnvakt. Om vi så bara orkade gå runt hörnet och ta en fika så avbokade vi nästan alltid. Och vi har varit ihop i 25 år…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.