Meny
Ofullkomlig
I natt har jag sovit en hel natt – Jippi!
Träna mer! Umgås mer! Recept på hur man gör goda middagar! Läsa fantastiska böcker! se på otroliga filmer… Jag överöses med saker som jag borde och kan göra. Utbudet är enormt. Många påpekar eller rekommenderar glatt det ena och det andra jag borde göra. (speciellt att träna) Jag frågar mig när jag skall hinna? Trots att utbudet är utanför dörren så hinner jag ingenting. Jag tittar ångestladdat på min telefon, 33 meddelanden som jag inte ens hunnit lyssna av. Igår satt jag på möten från 08.00 på morgonen till 20.00 på kvällen, han inte ta ett telefonsamtal. Än mindre lyssna av telefonsvararen. (Barnen var underbara de satt med mig på jobbet och tittade på en barnfilm. Kunden tyckte det var helt ok. Jag kan lova att alla kunder inte tycker det. De tycker att barn är störande. Jag har varit med om en kund som valde bort oss som byrå enbart för att jag hade barnen med, ändå hade kunden valt att komma 19.30 på kvällen)
Nej i mitt liv så gäller det att glädjas åt de små sakerna. Idag har jag sovit en hel natt, det är jag glad över! Sedan barnen föddes så har jag vaknat varje natt, alltid är det något… de skall kissa, drömmer mardrömmar, växtvärk. Ja alltid är det något som någon vaknar av. Hur många maratonnätter har jag inte genomlidit, de har vaknat 5, 6 ggr och jag kan inte somna om, speciellt som man vet att man ”måste” somna om för att man har massa viktiga möten nästa dag.
Jag känner mig nästan dränkt av alla saker som jag ”borde” göra. Jag får vara glad över att de små sakerna fungerar. Att barnen är underbara och duktiga, att jobbet fungerar och att jag har sovit en hel natt. Ååååhh så skönt det var.
