Ingen är normal och alla har hemligheter

Första dagen jag bloggade denna vecka ställde jag frågan: ”Vad önskar du att du lärt dig som barn? Maila mig!” till er läsare. I min maillåda häromdagen damp det således ner ett mail från en läsare, Petra:

”Hallå My!

Jag hade velat lära mig att man inte behöver vara DUKTIG!!!!! Man duger som är………Tog en rejäl utbrändhet och psykologhjälp för att jag skulle lära mig det, och frågan är om man har lärt sig det än???? Hatar alla krav på ”duktighet” osv som speciellt följer tjejer/kvinnor, hoppas för allt i världen att min dotter får lära sig att hon bara är BÄST!!!!!

Dina inspirationskort är för övrigt helt UNDERBARA! Ha det bäst My – du är helt fantastisk!”


När jag skrev texterna till inspirationskorten försökte jag verkligen få med alla ämnen som berör oss i livet, från en mängd olika vinklar. För vi är ju alla olika. Och det ska ju vara så! Tänk vad tråkigt det skulle vara om alla var likadana?

När man är liten vill man bara vara lika ”normal” som alla andra. När vi blir stora vill vi inte vara som alla andra längre, utan vi vill vara ”unika” och ”speciella”. Sanningen är att ingen är normal, alla har hemligheter, ingen är perfekt och alla är knasiga på sitt eget sätt. Och tänk vad skönt det är! Så man kan lika gärna vara som är från början, istället för att gå tre varv runt jorden för att komma på att man var rätt bra från början i alla fall! Däremot tycker jag det är viktigt att man jobbar med sig själv, att man förstår varför man reagerar på ett visst sätt i en speciell situation och ser på världen och sig själv med ödmjukhet. Då mår vi alla bättre.

När Petra var liten, när jag själv var liten och när alla mina vänner var små, önskar jag att de hade fått läsa den här texten på det här inspirationskortet, högt, minst en gång i veckan vid frukostbordet:

Jag gör mitt bästa så ofta jag kan och det räcker

”Jag behöver inte vara bäst. Jag behöver inte kunna allt.

När jag vet att jag pluggat allt jag kan till matteprovet och det ändå gick ”sådär” enligt läraren, vet jag att jag ändå gjort mitt bästa.

När jag satsat allt och ändå kommit sist på löpningen, vet jag att det var det bästa jag kunde göra just då.

Eller som den gången när jag bakade bullar till mamma och det blev oätligt, för jag tog salt istället för socker. Tanken var god från början.

Det är inte alltid resultatet som räknas. Jag kan inte göra mer än mitt bästa – och det räcker bra!”

Jag fortsätter att ställa samma fråga till er: Vad hade du velat lära dig som barn? Maila mig gärna och berätta. För jag skapar produkter som hjälper barn och de vuxna som finns i deras omgivning att förstå sig själva och dem runtomkring sig, samt ger dem redskap för hur de kan arbeta med detta. Därför vill jag veta vad du tänkt på ett helt liv.

Mig når du på my@barnensforlag.se

Tack för att DU finns!

My

Läs mer på www.snarpan.se

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.