Meny
Det sägs bara finna två sorters känslor: Kärleken och rädslan. Allt annat är effekt av dessa två.
En av mina käraste vänner har gjort en personlig ”resa”, han har valt att stanna i kärleken men utmana rädslan. En annan vän väljer att fly från kärleken och inte utmana rädslan.
Vad vi än väljer så har vi en fantastisk möjlighet att bestämma över våra liv, vart vi föds och av vilka föräldrar kan vi inte välja, men resten av livet vägs är vårt val.
En fredagskväll hade vi en liten fest med några vänner. Samtalen var inte särkilt inriktade åt något håll men vi kom som vanligt att prata om frustrationen som många verkar ha kring sitt jobb. Jag kanske inte hade det tålamod man borde den kvällen och undrade varför vi alltid klagar, vi kan ju göra något år situationen om vi vill. Men då kommer rädslan in. Jag måste betala mina räkningar. Hur ska det se ut i CV:n framöver, vad ska svärmor säga etc.
Men en av mina vänner fick inspiration. På måndagen ringde han och berättade att han sagt upp sig från jobbet. Jag fick genast dåligt samvete eftersom han hänvisade till att han blev så inspirerad av vårt samtal under fredagen. Men han försäkrade att han alltid velat vara i naturen istället för i kontormiljö, hitta ett jobb som var kopplat till det eller bo nära naturen.
Vad som sedan hände är historia, men han hyrde en stuga uppåt landet, utan att ha något jobb. Gudarna ska veta att det inte direkt kryllar av arbetstillfällen, men han lyckades hitta ett jobb som också hade en viss intellektuell stimulans.
Tiden gick och det där med relationer har inte alltid varit enkelt när man är stark och självständig. Men så hände något fantastiskt. Han blev kär. Han blev rädd. Under en tid så utövade han en maktkamp och gissa vem som vann? Jo kärleken! Man blir ju alltid glad när det är så!
Idag är han gift, något jag tror de flesta i omgivningen kanske inte trodde stod högst på agendan.
Det är förstås en utmaning att varje dag vara sann mot sig själv, men det är en underbar historia att inspireras av!
