stress och mental blockering

Om du någon gång suttit under tidspress på ett prov, med bultande hjärta och en känsla av att du ej kommer ihåg något, så vet du vad jag menar. Svetten pärlar sig i pannan och ju mer du anstränger dig för att komma på, ju mer växer frustrationen.

Samma reaktion sker när vi febrilt försöker komma på koden till vårt kort och stressen blockerar oss eller när vi letar efter bilnycklarna i handväskan i samband med panik över att vi råkat tappa dem.

Akut stress är vår räddare i nöden, men vår förmåga att plocka fram information ur långtidsminnet försämras tillfälligt. Å ena sidan kan detta tyckas vara helt irrelevant, men om vi tänker på att akut stress slår på vår överlevnadsinstinkt så blir det hela logiskt. Står vi mitt på en gata och en bil kommer med full fart, så är det samma instinkt som räddar oss. På en millisekund slussas blodet till musklerna för att göra oss starka, adrenalin och kortisol utsöndras och vi förbereds för ”kamp eller flykt”.

Vi blir inställda på fight för att kunna försvara oss och får ett tunnelseende för att inte tänka på något annat än att överleva. Psykologerna John Leach och Rebecca Griffith, vid Lancaster University ville testa hur stress påverkar oss från en minut till en annan och resultaten var anmärkningsvärda. Man lät fallskärmshoppare göra psykologiska tester precis innan de skulle hoppa samt direkt efter. Varje person testades också i en kontrollsituation utan stress. Det visade sig att stressen inför uthoppet  försämrade arbetsminnet radikalt. Vana fallskärmshoppare presterade 30% sämre vid stress och nybörjare 45% sämre! Slutsatsen blev att akut stress nästan halverar en individs kapacitet!

Nu till den positiva delen av detta blogginlägg! Varken fallskärmshopp eller prov fyller vår vardag. Mestadels av vår stress är skapad av oss själva och går att jobba på. Det är vår känsla av otillräcklighet som stressar oss och vi kan jobba med våra inre krav för att känna oss tillräckliga.

Det är lika bra att vi inser att vi inte kan vara på topp inom alla områden samtidigt! Det är lika bra att vi finner en acceptans i att vi gör så gott vi kan. Inte för att ”ge upp” eller bara vara snälla mot oss själva, utan för att tänka klart helt enkelt!

Allt gott! /Gabriella