Meny
Tusentals förbannade människor kommer att samlas på Medborgarplatsen på lördag kl 13.00. Jag kommer vara där – för jag är också förbannat. Jag är faktiskt sjukt jävla arg, besviken, uppgiven… För i fredags kom en friande våldtäktsdom från Lunds tingsrätt som genast fick stor uppmärksamhet i medierna. Och det med all rätt. För domen visar klart och tydligt att det är något mycket, mycket ruttet med hur det svenska samhället ser på sex, integritet och rätten till den egna kroppen. För om en man har sex med en kvinna som skriker nej och försöker komma loss, så han i sin tur väljer att hålla fast henne och örfila henne för att hon inte ska lyckas… Om en sådan man blir friad trots att alla i salen är rörande överrens om att det var så det gick till… Ja, vad fan ska behöva hända mellan två människor innan en av dem kan dömas för våldtäkt?
Ralf G Larsson, lagman vid Lunds tingsrätt tillika mannen som dömde i det här fallet, uttalar sig på Svt Debatt varför han valde att ge en frikännande dom.
”Inte så sällan frikänns personer i våra domstolar för olika brott där allt är bevisat på den objektiva sidan, men där det däremot brister på den subjektiva sidan. Det kan vara fråga om en påstådd misshandel där en kvinna faktiskt har skadat en man med en kniv, men där det aldrig varit hennes avsikt att skada mannen. Hon kanske endast ville skrämma honom. Då lär hon också frikännas för misshandelsbrottet. Om vi återgår till det aktuella våldtäktsmålet, var det klarlagt att merparten av det som åklagaren påstod skulle ha hänt också hade ägt rum. Men det räcker som sagt inte. Dessutom måste gärningsmannen haft för avsikt att begå handlingarna mot hennes vilja. Jag, som har suttit och lyssnat på vad mannen och kvinnan har sagt i domstolen - och det har ju faktiskt ingen av dem gjort som nu ger sig in i denna debatt – är inte säker på att mannen förstod att kvinnan inte ville vara med på allt det andra heller. Då ska en god domare också frikänna. ”
Nu är jag inte läst juridik och det har ju domare Larsson. Jag får helt enkelt utgå ifrån att han dömde korrekt utifrån hur lagen ser ut i dag. Men eftersom jag inte är dum i huvudet inser jag ju att det är helt galet att mannen blev friad så är det inte domare Larsson som är galen måste det således vara lagen som är det. För som den fungerar idag räcker det alltså med att gärningsmannen säger ”jag fatta änte, öööh, jag trodde hon gillade hårda tag i sängen.. öööh, liksom baaaa” och så är saken avgjord.
Om det är så här det fungerar när det kommer till sexualbrott, borde vi inte i så fall tänka likadant när det kommer till andra brott också – att det borde vara uppsåt som räknas? Hanna Fridén ger ett utmärkt exempel på Aftonbladet Debatt som fullkomligt punkterar domare Larssons resonemang.
”Vi kan föreställa oss den fiktiva karaktären Bosse. Bosse ska hem från en fest och är på glatt humör. Han har druckit en del, men han känner sig klar i knoppen och glad. Bosse bestämmer att det inte är någon fara om han tar bilen hem ändå, för det kommer väl ändå inte hända något? Som ni kanske förstår, så vill jag komma till att det tyvärr i Bosses fall skedde en olycka. Det var givetvis inte hans mening, men han borde ha förstått att han inte var kapabel att köra bil. Oavsett om det Bosses mening eller inte att åsamka skada i sitt tillstånd, så döms han fortfarande, och på grund av att han var rattfull så döms han även hårdare. Man lägger nämligen ansvaret på Bosse, för att vuxen person i Sverige ska förstå att man inte är vid sina sinnens fulla bruk när man är full.”
Därför ser jag ingen som helst annan lösning än att vi måste ändra den svenska sexualbrottslagstiftningen med en samtyckesreglering. Konkret skulle det innebära att fokus läggs på förövaren, inte på offret. Det skulle ge en tydlig signal om att det är ett ja som räknas, inte om ett nej är tillräckligt tydligt.
Sex ska bygga på samtycke – allt annat ska vara olagligt. Vi ses på lördag!
