Kändismän i fårakläder

De senaste veckorna har Hollywood skakats av två stora skandaler. Det har uppdagats att Stephen Collins (känd som pastorn i tv-serien Sjunde Himlen) har förgripit sig på barn. En hemlig inspelning som hans exfru spelat in avslöjar de vidriga brotten har begått. Den andra skandalen är att den välkända komikern och skådespelaren Bill Cosby har sexuellt ofredat flertal kvinnor – en efter en vågar de nu komma ut med sin berättelse. Men faktum är att rykterna om Bills övergrepp florerat i flera år och en känd föredetta modell vid namn Janice Dickinson berättade i en radiointervju för flera år sedan om vad Bill gjorde med henne. Men ingen lyssnade – ingen ville lyssna.

Bill och Stephen är långt ifrån de enda kända männen i USA som anklagats för sexuella övergrepp, våldtäkt eller våld mot kvinnor.
Mike Tyson är en dömd våldtäksman, just nu aktuell i tv-serie. Regisörren Roman Polanski våldtog en 13-åring och har sedan dess fått göra många filmer och vunnit Oscars. Sean Connery, Bill Murray, Dave Chapelle, John Lennon, R.Kelly, Julian Assange, Chris Brown, Woody Allen, Michael Jackson… Ja, listan fortsätter.

Gemensamt för de här männen är att de alla lever vidare som om inget har hänt. För efter några månaders mediedrev och inställda uppträdanden, är det som om vi dödliga, icke-kändisar förlåter dem. De är ju trots allt kändismän! Hur lång tid kommer det att ta innan Stephen och Bill får komma in i värmen igen? Antaligen inte så lång tid.

Det har börjat talas mer här i Sverige om att de flesta våldtäkter inte – som bilden målas upp – sker av främmande män som hoppar upp bakom en buske i skogen. Och det är bra. För överfallsvåldtäkter är ovanliga. Eller ovanligare, kanske är bättre att säga. De allra, allra flesta övergrepp sker av en man som kvinnan har en nära relation till. Som en pojkvän eller släkting. Det är viktigt att berätta detta, så kvinnor som utsätts inte känner en skam eller skuld för det som inträffat.
Men det vi inte får glömma är just dessa kändismän som jag precis nämnt (för de förekommer ju givetvis i Sverige också till exempel i katergorin media/journalistik och fotboll). Männen som tack vare sina statusjobb så ofta kommer undan, eller efter ett tag blir förlåtna.