Meny
”Får man skämta om allt?” måste vara den vanligaste frågan en komiker får efter ”säg nåt kul!”. Nu är jag visserligen ingen komiker, men jag har många vänner som sysslar med humor och jag kollar en del på stand up. I måndags såg jag Golden Globe där Tina Fey och Amy Poehler skämtade om Bill Cosby. Många i publiken gaspade efter luft medan andra skrattade. I sociala medier och i medier tycks det dock framför allt ha varit uppskattat. Men är det okej?
Här ser ni klippet från Golden Globe.
Jag tycker det är okej. De som tycker motsatsen säger bland annat att skämt om sexuella övergrepp spär på våldtäkskulturen. Och att det liksom ytterligare sprider acceptansen att förtrycka kvinnan samt objektifiera hennes kropp. Men här tycker jag de har fel. Det är inte skämten i sig som är problemet utan avsändaren och avsändarens syfte. Det är alltså – i min mening – stor skillnad mellan ett skämt om ett övergrepp i ett humorsammanhang än låt säga när en ”tuff kille” drar ett kvinnoförnedrande skämt på skolgården om en tjej som går förbi. De har olika syften och de skämtar från olika positioner (den ena bjuder på sig medan den andra sätter sig över). Jag tycker därför att riktigt grova skämt kan vara jätteroliga, så länge de är har rätt avsändare med rätt syfte. Men hur vet man det? Jag tycker jag man känner. Men det kan nog mycket väl hända att vi tycker olika här. Så är det ju med humor, vi har olika humor.
”Får man skämta om allt?” måste vara den vanligaste frågan en komiker får efter ”säg nåt kul!”. Nu är jag visserligen ingen komiker, men jag har många vänner som sysslar med humor och jag kollar en del på stand up. I går såg jag Golden Globe där Tina Fey och Amy Poehler skämtade om Bill Cosby. Många i publiken gaspade efter luft medan andra skrattade. I sociala medier och i medier tycks det dock framför allt ha varit uppskattat. Men är det okej?
Jag tycker det är okej. De som tycker motsatsen säger bland annat att skämt om sexuella övergrepp spär på våldtäkskulturen. Och att det liksom ytterligare sprider acceptansen att förtrycka kvinnan samt objektifiera hennes kropp. Men här tycker jag de har fel. Det är inte skämten i sig som är problemet utan avsändaren och avsändarens syfte. Det är alltså – i min mening – stor skillnad mellan ett skämt om ett övergrepp i ett humorsammanhang än låt säga när en ”tuff kille” drar ett kvinnoförnedrande skämt på skolgården om en tjej som går förbi. De har olika syften och de skämtar från olika positioner (den ena bjuder på sig medan den andra sätter sig över). Jag tycker därför att riktigt grova skämt kan vara jätteroliga, så länge de är har rätt avsändare med rätt syfte. Men hur vet man det? Jag tycker jag man känner. Men det kan nog mycket väl hända att vi tycker olika här. Så är det ju med humor, vi har olika humor. Som det här klippet – jag tycker det är roligt men det är ju grovt så många kan tycka att det är fel att skämta om sånt här. Vad tycker du?
Här har ni ett annat roligt klipp.
Ett argumentet som jag inte kan sätta mig emot är om enskilda människor som varit med om övergrepp tar illa upp. Men å andra sidan tror jag också att skämt om något hemskt man varit med om kan kännas som en befrielse (beroende på kanske när i tiden det ligger i förhållande till chock- och sorgarbete). Här är vi ju olika såklart, men det är min personliga erfarenhet. Jag tycker det är kul när komiker skämtar om saker jag har kämpat eller fortfarande kämpar med.
Att gå runt med en sån här t-shirt känns däremot inte okej. Men återigen; avsändarens syfte väger tyngre än orden. Den här t-shirten skulle ju också kunna vara ett feministiskt statement om den bärs av någon som identifierar sig som raka motsatsen till en ”sexistisk snubbe som vill skoja med polarna”. Dock skulle jag inte rekommendera någon att bära den. Precis som jag inte skulle rekommendera den som inte känner sig hemma på humor att dra de grova skämten i klippen.
