Något har börjat hända!

Äntligen har Gärd Johansson, som jag i förra veckan skrev om blev så illa bemött på geriatriska avdelningen på Huddinge sjukhus, fått en ursäkt! Sjukhuschefen Birgir Jacobsson har, enligt Dagens Nyheter, skrivit till Gärd och medger att hennes bemötande är ett totalt misslyckande för honom som sjukhusdirektör.

Detta är bra. Jag uppskattar verkligen att sjukhusdirektören kan inse att något måste göras. Han lovar att han ska gå vidare med allt. Det låter mycket bra. Men samtidigt konstaterar sjukvårdsdirektören att det Gärd råkat ut för mer handlar om en attitydfråga än en resursfråga – och det är mycket svårare att komma åt.

Attitydfrågan hos personalen har ju också belysts i svts program ”Sveriges bästa äldreboende” vars sista del sänds ikväll. Det handlar inte, som Birgir Jacobsson så riktigt konstaterar, om att peka ut och skuldbelägga någon enskild. Det handlar om att vända på hur vi ser på äldre. Också hos ledningen. Att man som personal är till för dem och inte tvärt om. Och ibland behövs inte så mycket.

Efter serien har jag hört från många håll att de gamla bemöts med bättre attityd. En 92-årig man berättade igår att när hans morgonpatrull som vanligt kom för att väcka, bädda och ställa fram frukost åt honom i hemmet så satte sig kvinnan plötsligt ner och började prata. Hon satt i 15 minuter och berättade om saker ur sitt eget liv och när hon reste sig för att gå gav hon mannen en lång kram!

Första avsnittet i serien hette just ”vad kostar en klapp på kinden”. Låt oss hoppas att detta bara är början!

Alexandra