Idag har jag långkalsonger, gympabrallor, långt linne, ylle klänning, en tjocktröja, sockor, tofflor och halsduk på mig. Inomhus. I braskaminen ligger en årslön av värmeloggs, men det är fortfarande bara 12,3 grader i vardagsrummet. JAG HATAR VILLALIVET! Visst är det väl ändå så, att ingen som bor i lägenhet fryser? Snälla? Säg att det är så? För jag vill aldrig mer frysa inomhus! Och när jag kliver in i vår nya lägenhet på måndag, så ska värmen omsluta mig och jag ska få ner axlarna från under öronen för första gången på tre veckor.
Vi slänger och slänger och slänger och ändå misstänker jag att vi kommer att ha kartonger och möbler för ett tjogtal lika stora lägenheter. Det tar aldrig slut! Hur många prylar behöver man egentligen?? Det bästa vore, om man var rik, att slänga precis allt och börja om helt från början. Då skulle varje enskild sak kanske få ett värde och en äkta betydelse.
Hunden är orolig. Hon följer oss i fotspåren hela tiden. Hon pruttar och gnäller och ligger helst på hallmattan och vaktar. Hon ser alla kartonger och hur huset förvandlas till en krigsplats och hon förstår ingenting. Vår hund är supersöt och mysig, men smart, det är hon inte. Min son brukar titta på henne, sucka och säga… – Big bang! Och här ligger evolutionens slutliga resultat… Hunden heter Billie, fastän hon är tjej, och hon är rädd för allt. Just nu är hela livet en skräckupplevelse av prasslande sopsäckar, ovikta kartonger som glider mot golvet, kuddar som ligger fel i soffan osv osv. Hon har helt enkelt hamnat i hundarnas helvete på jorden. Men hon fryser åtminstone inte.
Och jag packar vidare…