Meny
AV CAMILLA
Befolkningen i miljonprogrammets förortsområden runt Stockholm börjar bli till åren. Invånarna använder rulatorer, permobiler och andra hjälpmedel i vardagen. Plötsligt upptäcker man att det knappt finns någon entré som är utan trappsteg eller höga trösklar. Utrymmena vid hissarna (som sällan går ända ner i källaren) är trånga och ofta måste man ändå ta några trappsteg fast det finns hiss. De äldre blir isolerade, även om de själv kan ta sig in och ut kanske inte deras vänner kan det. Av säkerhetsskäl är portarna låsta, men det tycker den äldre befolkningen inte alls om eftersom det har hänt att de blivit överfallna just när de står utanför entrén och plockar i väskan efter nyckeln till dörren. Inte blir det bättre av att området försetts med stora, vackra grönskade buskar – som skymmer entrén och gör den ännu mer hotfull. Soprum med sopsortering blir en nästan omöjlig uppgift för en äldre person. Likaså saknas bra vilobänkar – med armstöd så man kan ta sig upp från sittande.
Detta är något av de som framkommer i utredningen ”Upprusta miljonprogrammet för de äldre” som regeringen finansierat. Här ser man tydligt att det finns väldigt mycket att göra för att våra äldra ska kunna fortsätta bo kvar och fungera i sin invanda miljö. Undrar hur stor bit av kakan detta får i det, som vanligt för Stockholm övermagade, beslut politikerna tagit om att ”Stockholm ska bli VÄRLDENS mest tillgängliga huvudstad.
Ska bli intressant att se om förorterna ingår i huvudstaden? Och om alla äldre, som med sina skattepengar varit med och byggt upp dagens Stockholm, ska få ta del av denna världens mest tillgängliga stad. För visst är väl hemmiljön och vardagen också en del av staden som bör vara tillgänglig.
