Avicii hade aldrig kunnat vara brud

När jag i veckan frågade minister Lena Adelsohn Liljeroth varför kultur är så viktigt gav hon mig svaret:

”Utan kultur – konst, litteratur, teater, dans, musik – tappar vi berättelsen om vad det innebär att vara människa. Utan dessa känslor och upplevelser blir människan isolerad och själen fattigare, vi behöver kultur som näring åt själen. ”

Vad hon sade fastnade i mig, men för stunden inte mer än som kloka ord. Några dagar senare kunde jag läsa att Rättviseförmedlingen skrev att ingen av Gröna Lunds bokning för 2014 hittills är tjejer. Det var då, när Lenas ord som legat latent i min kropp mixades ihop med Rättviseförmedlingens missnöje, som det hände något i mig. En liten explosion, skulle man kunna säga.

 

Det är 2014. Varför har inte tjejer och killar samma rätt till kultur?

 

På fredag och lördag spelar Avicii på Tele2 Arena. En svensk tjej i samma ålder och i samma musikgenre hade aldrig fått den chansen. Aldrig. Å även på andra scener runt om i landet råder en djup orättvisa. Organisationen Jämställd festival har granskat hur många kvinnliga respektive manliga akter som stod på de 25 största festivalernas scener förra året, och hela 77 procent var män, 19 procent var kvinnor och 5 procent mixade akter.

akter2013 akter20133

 

Och börjar vi granska människorna som är bakom musiken – producenter och låtskrivare – är siffran lika dyster. I branschföreningen STIM är 20 procent av medlemmarna kvinnor.  I Melodifestivalen är det ännu sämre – förra året var endast 2 av 32 låtar skrivna av kvinnor. Det är ju rätt anmärkningsvärt att till och med schlager har så få kvinnliga aktörer med tanke på att det ju ändå betraktas som ”brudig musik”. Vi kan ju bara spekulera hur siffran ser ut inom rock och house…

 

Men visst finns det kvinnor i musikindustrin. Men precis som 157 kvinnliga musiker nyligen skrev i en debattartikel i Aftonbladet i förra veckan så glöms de antingen bort, eller får inte lika mycket tid och utrymme i rampljuset. Ja, männen får kredden och uppmärksamheten. Å skulle kvinnor nu få utrymme i musiken, så är det sällan bara för deras musik utan framför allt i en kombination med hur de ser ut. Viktigt för kvinnor i musikindustrin är nämligen inte bara att göra bra musik som smeker våra trumhinnor och får pälsen på våra armar att res sig, utan de måste även stimulera ytterligare ett sinne; synen.

 

Låt oss titta på genren som Avicii är en del av. Där finns extremt få tjejer, men det finns några. Till exempel Rebecca & Fiona. Bara jämför hur olika de framställs i förhållande till Avicii. Han, som musikgeniet som ingen riktigt har sett snacka. Han behöver liksom inte det, han kan ha en huvtröja och se ut att inte bry sig – hans musik talar för sig själv. För Rebecca & Fiona handlar det i stället om att de för det första måste slåss mot envisa rykten om att de inte kan dj:a eller skapa musik. Att de bara är söta att se på, söta partybrudar. De måste också sälja ett helt koncept.  De måste också ge sitt yttre  även om deras musik, precis som Aviciis, ju kan tala för sig själv. Ja, faktum är att Rebecca & Fionas musik är mer nyskapande och unik än Aviciis. Men det räcker inte, för de är ju kvinnor. De måste ge mer, annars blir det inget alls.

Unknown-1 Unknown rebecca-and-fiona_1046-438x438 image002

 

I Aftonbladet i dag gick det till exempel att läsa Molly Sandén ständigt får pikar för sitt yttre – någon erbjuder henne ett nummer till en PT här, någon annan nummer till plastikkirurg där. Hur ofta hennes kille Danny får liknande uppmaningar kan jag bara spekulera i, men jag antar att det inte händer. Han är ju kille, det räcker.

 

Många försöker ju förändra musikbranschen, så att den ska bli mer jämställd. Till exempel organisationen som jag nyss nämnde, Jämställd Festival, som år efter år ställer festivalbokarna mot väggen. Andra är kulturkollektivet Femtastic som startat ett hiphop-kollo dit unga tjejer kan vända sig för att få pepp och råd och självkänslan. Alla jämställda musikinitiativ är superviktiga. För när en tjej står och trampar takten med geggiga gummistövlar, ska hon känna – precis som killen bredvid henne – känna att hon också kan göra det där. Och när en tjej sitter framför tv:n i vardagsrummet och lyssnar på ett av bidragen i Mello, ska hon kunna tänka ”En dag ska jag skriva sån där fantastisk musik”… Okej, det är nog ingen som tänker så om mello. Men rent hypotetiskt ska hon kunna tänka så!

Kultur ska vara nåt för både tjejer och killar – på lika villkor.

 

Kommentarer