Var är rättssäkerheten?

Jag läser och upprörs av Hanne Kjöllers artikel i DN i måndags, om polisens systematiska manipulerande av anmälda brott. Främst är det våldsbrott och då våld i nära relationer som sopas under mattan.

Det som hänt är att polisen i Skåne granskats, och det visar sig att massor av fall där kvinnor anmält våld i nära relationer och uppger att de utsatts för våld, våldtäkter och hot under en lång tid, omkodats från misshandel, grov misshandel eller grov kvinnofridskränkning till ofredande. Bara det en kränkning i sig! Men anledningarna till omkodningen gör det hela än mer upprörande.

Våld i nära relationer – ofta kvinnofridskränkning – är ett av polisens fokusområden. De har som särskild uppgift att utreda dessa brott. Att omkoda brotten till ofredande förbättrar deras statistik. Det ser ut som att polisen lyckats med sitt förebyggande arbete och att fallen av kvinnofridskränkningar minskat. Det är också så att kvinnofridsbrott ligger under allmänt åtal, vilket betyder polisen ”äger” fallet och måste utreda brottet oavsett om kvinnan som anmält vill, vågar eller kan medverka. En anmälan om ofredande, däremot, kan polisen lätt lägga ner. Så har det också blivit i många av dessa fall och man spar då arbetstimmar åt sina kollegor.

Men det är inte bara våld i nära relationer som göms undan i högen av ”ofredande”. Under tennisveckan i Båstad anmäldes fyra fall av misshandel. Av poliserna på plats registreras de som ”våld i offentlig miljö” (ett annat av polisens fokusområden), vilket troligt är korrekt. Alla de fyra misshandelsbrotten försvinner sedan, omkodas. Därav ser det ut i statistik och media som att tennisveckan förflöt lugnt och stilla, utan några våldsbrott.

Kjöller skriver mycket bra och sakligt om orsakerna och konsekvenserna av polisens omkodning och manipulation av anmälningar. Bland annat i fallet om 17-åriga Maria som utsattes för hedersrelaterat våld, anmälde det och sökte hjälp hos polisen. Polisen lade ner ärendet trots till synes tydlig bevisning och att hon var minderårig, och ett år senare blev Maria mördad av sin bror.

Innehållet i artikeln är mycket upprörande och jag tänkte när jag läser den, att än en gång är det kvinnorna som drabbas hårdast. Att inte ta våldsutsatta kvinnors situation på allvar är förödande! Vetskapen om att i snitt 17 kvinnor i Sverige mördas av sina män varje år borde leda att alla poliser gör sitt absolut yttersta för att utreda kvinnofridsbrott, inte systematiskt lägga ner fallen på löpande band. Man frågar sig: var är rättssäkerheten?

Kommentarer