Meny
Äggstockscancer är en fruktad och allvarlig sjukdom som vi fått många frågor kring. Den utgör en mindre del, bara 4 % av all kvinnlig cancer, men drabbar dock cirka 1.000 kvinnor per år. Diagnosen ställs ofta sent i sjukdomsförloppet och dödligheten är därmed hög. Däremot är prognosen mycket god om sjukdomen upptäcks i tid.
Äggstockscancer ger inte så många symptom och när de väl kommer är det ganska sent i sjukdomsstadiet. Man kan misstänka en sjukdom i äggstockarna när de blir förstorade och trycker på eller retar närstående organ som grovtarm eller urinblåsa. Irritationen i organen kan leda till förstoppning och urinträngningar – symtom som är mycket vanliga och i de allra flesta fall har en helt annan orsak. Plötslig eller oförklarlig svullnad av det ena eller båda benen kan bero på tryck på de stora blodkärlen vilket kan ha orsakats av en äggstockstumör. Även blödningar kan förekomma som symptom eftersom livmodern påverkas. Ett annat, men mycket sent tecken är ökat bukomfång som beror på att tumören dels kan bli mycket stor och att den ofta bildar vätska i buken.
Vad som orsakar äggstockscancer vet man inte, men man vet att den är vanligare hos vissa släkter och att det då finns en ärftlig risk. Denna ärftliga risk för just äggstockscancer kan vara högre än hos släkter som ärtligt drabbas av bröstcancer. Risken för sjukdomarna ligger i den genetiska koden.
Äggstockscancer syns inte vid ett vanligt cellprov. Detta är viktigt att veta eftersom många kvinnor nöjer sig med att gå på cellprovstagningarna och aldrig låter göra en gynekologisk undersökning. Allra bästa sättet att upptäcka en äggstockscancer är att göra ett ultraljud som numera vanligtvis ingår i en gynekologisk undersökning.
Det finns inget blodprov som tidigt kan ge misstanke om en äggstockstumör även om det finns en tumörmarkör som heter CA 125 och som kan analyseras i ett vanligt blodprov. Oftast kompletteras undersökningen av ett sådant blodprov först om man vid den vanliga undersökningen hittat en cysta eller en oklar förstoring av äggstocken. Att enbart ta blodprovet skapar bara förvirring eftersom CA 125 ibland kan vara förhöjt utan att man har eller kommer att få en tumör.
Blodprovet ger som vi säger falska signaler och om man bara litar på provet riskerar många kvinnor att bli opererade i helt i onödan.
Det finns flera olika typer av äggstockscancer, alla med olika risker och olika prognos. Behandlingen skiljer sig också åt.
Alla misstänkta tumörer avlägsnas genom operation för att därefter undersökas genom mikroskop för att identifiera tumören. Nu kan man också bedöma om kompletterande behandling kan öka möjligheten att bota sjukdomen. Kompletterande behandling rör sig oftast om cellgiftsbehandling (cytostatika).
Man ska hålla i minnet att de flesta förändringarna som sker på äggstockarna är godartade och oftast försvinner av sig själva. Äggstockarna är organ som har hög aktivitet under kvinnans fertila år, och det är då ganska vanligt med godartade cystor. Har man upphört att menstruera ska det dock inte blidas nya cystor på äggstockarna.
Regelbundna gynekologiska undersökningar med ultraljud är i dag det bästa sättet att tidigt upptäcka äggstocksförändringar – det räcker inte med att bara ta cellprov
Gunilla Björk, specialist, gynekologi
