Är det inte dags att lägga ner Landstinget?

Under de senaste sex åren har Landstinget i Stockholm gått 11 miljarder back. Underskottet har bara vuxit och nu är det omöjligt att bli av med det.

Stockholms läns landsting får bli exempel på hur det ser ut i hela Sverige, eftersom landstingens omkostnader beror på ökade lönekostnader för personal, högre kostnader för läkemedelspriser, stigande utbetalningar och skatteutjämningssystemet (Robin Hoodskatten som ska fördelas ut över landet).

Såhär drabbas just du av landstingens usla ekonomi:

• Skatten har höjts med 1.30 kronor (den specifika siffran gäller Stockholm, men är ungefär densamma för hela landet) per intjänad hundralapp sedan årsskiftet.
• Om landstingets skuld fördelas per person är varje invånare i Stockholm skyldig 2.466 kronor.
• Andelen inhyrd personal i sjukvården ska minska kraftigt. Det kan betyda läkarbrist och fler patienter per läkare ute på vårdcentralerna. Kostnaderna för inhyrd personal har ökat med 100 miljoner kronor mellan 2001 och 2002.
• Kliniker och vårdcentraler kan komma att läggas ner. Landstingsmajoriteten har lovat att undvika besparingar på verksamheter, men säger samtidigt att kliniker som bedriver liknande verksamhet eller “osund konkurrens” ska ses över.
• Inga stora satsningar på vården är att vänta under lång tid framöver. Endast förlossningsvården och tandvården är prioriterade områden.
• Blir du långtidssjukskriven kommer du sannolikt att mötas av ett flertal åtgärdsprogram.
• Du kan få ett annat läkemedel än det du är van vid. För att spara på läkemedelskostnader satsar Stockholm liksom riket i övrigt på att ge patienter billigare läkemedel. Ditt läkemedel kan alltså bytas ut mot ett billigare som har samma effekt.
• Föreningar får mindre bidrag. Landstinget delar liksom kommunen ut bidrag på 650 miljoner kronor till föreningar och intresseorganisationer varje år. Stora besparingar på bidragen är att vänta.

Det går inte att försämra vården ytterligare. Det går knappast att anstränga personalen mera. Man kan kanske dämpa efterfrågan på vård, men det hjälper inte den akut sjuke som snabbt behöver operativ åtgärd. Förre finanslandstingsrådet i Stockholm, Ralph Lédel sade redan i slutet på 1990-talet att “landstinget har gjort sitt och om fem år ska det vara torpederat”. Ingen dum idé…