Meny
Faktiskt är det så att den manliga och kvinnliga hjärnan skiljer sig åt på flera sätt. Inte bara strukturellt utan också när det gäller vilka delar som är aktiva vid olika processer. Olikheter som kan vara en förklaring till att utbredningen av neuropsykiatriska sjukdomar inte är lika mellan könen. Dessa strukturella och funktionella skillnader medför också att den bästa behandlingen av olika sjukdomar inte nödvändigtvis är densamma för båda könen.
Ivanka Savic-Berglund är neurolog med intresse för psykologi. Hon studerar skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor, framför allt när det gäller vår limbiska hjärna, det vill säga den hjärna som styr våra drifter och som utvecklingsmässigt är den äldsta delen av vår hjärna. Hon studerar också hur den delen av hjärnan bearbetar doftsignaler och på vilket sätt den är störd vid olika neuropsykiatriska sjukdomar.
– Jag har ofta ett könsperspektiv på min forskning. Både när det gäller normala förhållanden som vid sjukdom. Jag kopplar samman beteenden med hjärnans funktion.
När Ivanka disputerade handlade forskningen om epilepsi. En avsikt med forskningen var att undersöka var i hjärnan epilepsianfallet startar, hur det utvecklas och vad som är orsaken till anfallet. Ett annat syfte var att hitta nya metoder att diagnostisera de delar av hjärnan som är inblandade i sjukdomsprocessen för att kunna ge den absolut bästa behandlingen. Olika behandlingsmetoder och mediciner används för olika sorters epilepsi, därför är det viktigt att kunna skräddarsy behandlingen.
Nu har Ivanka utökat forskningsfältet och parallellt med epilepsiforskningen studerar hon också hur luktsinnet stimulerar hjärnan – hon jämför hur kvinnor och män reagerar på olika dofter – och hur dessa dofter påverkar försökspersonernas bedömningsförmåga.
Ett av de främsta forskningsredskapen när det gäller hjärnforskning är PET-kameran.
PET står för Positron Emissions Tomografi och är en teknik som används för att studera blodflöden och energiförbrukning i olika delar av kroppen. Den påvisar således hur olika receptorer, dvs mottagarmolekyler fungerar. Kortlivade – 2-120 minuter – radioaktiva molekyler sprutas in i det organ som ska undersökas. Därefter kan molekylernas strålning följas med hjälp av en speciell kamera. Om det är epilepsi som ska studeras används ofta en molekyl, utvecklad vid Karolinska institutet, som heter benzodiazepiner. Genom att studera var och hur många av de radioaktiva molekylerna som binder till olika mottagare i hjärnan kan skillnaden mellan friska och sjuka bestämmas, man kan se var anfallet börjar och hur det sprider sig. Tekniken kan också ge svar på hur den manliga och kvinnliga hjärnan är uppbyggd på mottagarnivå, både när det gäller epilepsi men även vid en mängd andra funktioner och reaktioner. Med en PET-kamera får man färgbilder med upplösning på några millimeter. Bilder kan tas med ett par minuters mellanrum.
Det finns vissa skillnader i den strukturella uppbyggnaden av den manliga och den kvinnliga hjärnan. Till exempel är den manliga hjärnan till skillnad från kvinnans asymmetrisk. Mannens högra hjärnhalva är större än den vänstra. Men likheterna är betydligt flera.
I olika försök med hjälp med bland annat PET-kameran, har forskare konstaterat att språkbehandlingen och tankestrategin är olika hos män och kvinnor. Kvinnor använder i större utsträckning båda hjärnhalvorna vid avancerad språkbearbetning. Män använder främst den vänstra hjärnhalvan. Detta är en betydelsefull kunskap ur flera aspekter. Den ena är att vid skada på hjärnan drabbas mäns språkbearbetning i större utsträckning om skadan sker i den vänstra hjärnhalvan medan kvinnor normalt klarar en sådan skada bättre. Ett annat exempel är när man vid behandling av svårmedicinerad epilepsi måste ta till kirurgi har kvinnor visat sig ta mindre skada i språkfunktionen om man måste göra operationen på vänster sida.
Det finns många myter om att männen hittar bättre – vem har inte hört talas om deras lokalsinne – och att de har en mer utvecklad spatial förmåga, (d.v.s. förmåga att föreställa sig längder, ytor och kroppar) än vad kvinnor har. Några av dessa myter stöds i viss mån av forskning kring fysiologiska skillnader i hjärnan. Det område i hjärnan som bearbetar rumsuppfattningen är relativt sett större hos män, vilket kan ha att göra med att män normalt har lättare att lösa sådana frågeställningar.
Att språk behandlas olika av män och kvinnor kan också vara en förklaring till att kvinnor kan identifiera dofter bättre. Ivanca Savic – Berglunds forskning visar nämligen att det inte finns någon skillnad mellan män och kvinnor när det handlar om hur vanliga dofter upplevs och påvisas.
– Min forskning har visat att förmågan att fånga in och bearbeta dofter inte skiljer sig mellan män och kvinnor. Andra kolleger har visat att skillnaden istället ligger i hur väl de kan uttrycka vilken doft de känner, om den är bekant och om den har ett namn. De uppgifterna löser kvinnorna betydligt bättre när de testas. Det handlar med andra ord inte så mycket om hur dofter påvisas och hanteras utan om förmågan att koppla samman doftintrycket med språk, säger Ivanka Savic-Berglund.
Det finns enkla tester som Ivanka utvecklat där vissa typer av hjärnskador kan testas med hjälp av dofter. Det som påvisas i testet är vilken sida av hjärnan som är skadad.
På ett “sandpapper” är lukt inkapslad i små knottror. När man skrapar på pappret frigörs doft som patienten får ta ställning till. Med ett antal sådana papper, fyllda med olika eller samma doft och frågor om upplevelsen kan vissa limbiska hjärnskador lokaliseras.
Den senaste forskningen Ivanka publicerat handlar om ett mycket spännande ämne – nämligen de dofter som har med reproduktionen att göra. Hur vi uppfattar dem, beskriver dem och framför allt – hur hjärnan behandlar dem. Hon har med hjälp av PET-kameran studerat reaktionerna i hjärnan när heterosexuella kvinnor får lukta på två feromonliknande ämnen, ett som liknar manliga könshormoner och ett som liknar det kvinnliga östrogenet.
Studien visade att heterosexuella män aktiverar den del av hjärnan som har att göra med reproduktionen när de luktar på den östrogenliknande substansen. Och kvinnor reagerar med att aktivera denna del av hjärnan med ett manligt feromon. Just nu studerar Ivanka hur homosexuella män och kvinnor reagerar på manliga respektive kvinnliga feromoner. Det är ytterligare ett exempel på hur män och kvinnor behandlar samma information på olika sätt.
– Jag vill undersöka hur hjärnan styr vårt sexuella beteende och dess betydelse för vår sexuella identitet och orientering, säger Ivanka.
Ivanka Savic-Berglund har mycket spännande att berätta om sin forskning.
Text: Pontus Bråmer, medicinsk vetenskap
Redigering: Ingemo Bonnier
