Hur mycket styrs livet av vårt arbete och hur mycket av vårt privatliv? Hur nöjda är vi med balansen mellan de båda? Vad påverkar att vissa människor går in i väggen och andra lyckas hitta balans? Vilken roll spelar gränser i det hela?
Camilla Kylin har i sin avhandling vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, studerat anställda som under cirka en dag i veckan arbetar på distans. Avhandlingen belyser flexibla arbetsformer, utsuddade gränser i tid och rum, liksom distansarbete ur ett stress- och hanteringsperspektiv och konsekvenser för individer.
– Struktur och gränsdragande blir viktigt, dels för att skapa struktur och ordning, men även för att skapa legitimitet för distansarbetet, och slutligen för att efter arbetsdagens slut återhämta sig i hemmet, säger Camilla Kylin.
Historiskt sett med utgångspunkt i bondesamhället, har förhållandet mellan arbete och privatliv och rollen av gränser mellan dem genomgått förändringar, menar Camilla Kylin. – Från att ha präglats av en cyklisk karaktär, där gränser utgjordes framförallt av naturens lagar såsom regn, skördetid med mera, har teknikens utveckling bidragit till att många kan arbeta när som helst på dygnet, och många individer upplever ökade krav både i arbete och i privatliv.
Flexibla arbetsformer som distansarbete öppnar upp möjligheter för att ta itu med krav och önskemål i privatliv, men de kan även innebära risker som bland annat ökad press att utnyttja flexibiliteten effektivt nog. De kan också medföra svårigheter att koppla av från arbetet.
Studierna visar att arbete och privatliv kan ha både negativ och positiv inverkan på varandra. Dock tycks arbetet inkräkta oftare på privatlivet än tvärtom.
– De som upplevde en konflikt mellan arbete och privatliv uppgav lägre livstillfredsställelse medan de som däremot rapporterade positiv inverkan uppgav högre livstillfredsställelse och bättre återhämtning, säger Camilla Kylin. Ett problem som uppkom var att distansarbetet visade sig ha bristande legitimitet bland omgivningen. Distansarbetarna upplevde ofta en misstro från sin privata omgivning att de verkligen kunde arbeta lika bra i hemmet som på arbetsplatsen. Som svar på denna misstro tycktes gränsdragandet bli viktigt. De fick till exempel markera i samtal att “de inte bara är hemma utan de faktiskt arbetar hemma”.
– Även organiseringen av sitt arbetsrum och sin arbetstid tycktes fungera som en legitimeringsprocess, det vill säga för att göra det mer legitimt att arbeta i hemmet, berättar Camilla Kylin.