Debatt: Ge kvinnor makten att välja gynekolog!

Över hälften av alla fall av livmoderhalscancer i Sverige drabbar kvinnor som inte går när de kallas till provtagning, visar en ny studie. Kvinnor som deltar löper tio gånger mindre risk att drabbas jämfört med dem som väljer att inte delta. Ju tidigare cellförändringarna upptäcks och behandlas, desto mindre är risken för livmoderhalscancer.

Varför gör vi inte då vårt yttersta för att informera kvinnor om hur viktiga dessa undersökningar är? Varför satsar vi inte på att öka kunskapen om sambandet mellan humant papillomvirus (HPV), cellförändringar och livmoderhalscancer? Varför står det i kallelsen att man inte ens behöver avboka den föreslagna tiden om man inte har tänkt komma då? Kvinnor som är över 60 år blir inte ens kallade, trots att dödligheten i livmoderhalscancer är högst i de äldsta åldersgrupperna.

Kanske beror det på att Sverige saknar en särskild lag om patienters rättigheter i vården. Det är inte patientens ställning, som medborgare och vårdbehövande, som står i centrum för den vård som produceras i vårt land utan mer vilka skyldigheter sjukvårdshuvudmännen har att ge vård.

Detta ser vi just nu ett alldeles tydligt exempel på. Det gäller kvinnor, och det gäller kvinnor i en både känslig och medicinskt angelägen situation nämligen i gynstolen.

Kvinnor i södra Sverige får inte välja mellan manliga och kvinnliga gynekologer när de söker vård. Det är kvinnoklinikerna vid sjukhusen i Skåne, Halland, Kronobergs och Blekinge län som beslutat att skärpa reglerna kring när en patient vill välja manlig eller kvinnlig gynekolog. Regeln har införts för att manliga gynekologer inte ska ”diskrimineras”.

Gynekologernas ordförande Charlotta Grunewald avvisar kvinnors önskan att bli undersökta av en kvinnlig gynekolog som ”krav av diskriminerande karaktär”. Hon påpekar, efter ett möte med ett drygt 50-tal verksamhetschefer och professorer, att det inte finns någon laglig rättighet att välja läkare eller annan vårdpersonal. Däremot har patienten alltid rätt att framföra önskemål. Hon har dessutom alltid rätt att tacka nej till den vård som erbjuds! Det är det medicinska tillståndet som avgör vilken läkare som är mest lämplig att behandla patienten.

När det gäller kvinnor som har utsatts för övergrepp av män och kvinnor som har sitt ursprung i patriarkala traditioner är en kvinnlig gynekolog ibland enda lösningen. Dessa kvinnor ska så långt som möjligt även fortsättningsvis få välja. I debatten sägs att det också finns kvinnor som ”på mer lösa grunder” vill välja bort männen. För dem blir det nu svårare att hävda sin rätt.

Det är just i situationer där vi är som mest utsatta, sjuka eller skadade som makt och möjlighet att välja är allra viktigast. Tydlig och tillgänglig information om vårdens kvalitet, väntetider och serviceutbud är också viktigt för att öka patientens möjlighet att bli en maktfaktor i vården. Även riktlinjer för vården i syfte att skapa enhetlig praxis för vad som är bra vård och vård inom rimlig tid stärker patientens ställning. Det gäller även öppna kvalitetsredovisningar och jämförelser mellan vårdenheter.

Den svenska lagstiftningen utgår från sjukvårdshuvudmännens och personalens skyldigheter och det patienten kan förvänta sig av vården kan indirekt utläsas ur dessa bestämmelser. Varje år dör 160 kvinnor till följd av livmoderhalscancer, en sjukdom som skulle kunna utrotas med hjälp av välinformerade kvinnor och effektiv screening.

Nog är det mot denna bakgrund rimligt att de kvinnor som vill bli undersökta av en kvinnlig gynekolog ska kunna få bli det?

Det innebär självklart inte att det inte finns mängder av manliga gynekologer som motsvarar höga krav på kompetens och bemötande.

Men valet bör vara fritt anser vi inom 1,6 miljonerklubben!